Amningshjälpen

Ammehjelpen

La Leche League

Ted Greiner's Breastfeeding site

Amning och tänder

Länkar till WHO's sida:

Global Strategy on Infant and Young Child Feeding
The related World Health Assembly resolution in
News from the WHA: see Resolution WHA54.2 on Infant and young child nutrition in English.
See also in this connection, The optimal duration of exclusive breastfeeding (A54/INF.DOC./4) in English.

International Code of Marketing of Breast-milk Substitutes
Infant formula and related trade issues in the context of the International Code
Follow-up formula in the context of the International Code
Global Data Bank on Breastfeeding

Kort om amning i historiskt perspektiv

Allt tyder på att under mänsklighetens historia så har det varierat hur länge barnen ammats, hur amningsmönstren sett ut och relationen mellan mamma och barn reglerats genom kulturen och de lagar som funnits. Med detta har också följt olika hälsa och överlevnad för mor och barn. Det har också skiljt sig i modernare tid mellan olika samhällsklasser.

Detta är väldigt kortfattat och långt ifrån heltäckande.

Om vi börjar med våra närmsta släktingar, de stora aporna. De får barn (ungar) vart 4-5 år. De börjar givetvis få ungar så snart de är könsmogna och hinner då föda en del ungar varav 2-3 överlever länge nog för att få egna ungar. Så uppehålls en bra balans i populationen. Mamman har ofta en stark knytning till ungen och ingen särskild knytning till hanen.

Bland jägare och samlare ser det ungefär lika ut, de ammar ungefär som aporna och får barn med ungefär samma intervall och ca 2-3 överlever och får egna barn. Balans här med. Mammorna hinner då också återhämta sig väl mellan graviditeterna vilket ger en relativt hög överlevnad för mor och spädbarn. I dessa samhällen finns ofta tabu mot sex under amning, vilket skyddar det lilla barnet, mamman och amningsrelationen. Relationen mellan mor och barn anses ofta viktigare än relationen mellan man och kvinna, eller lika viktig i alla fall. Fadern har en roll i barnuppfödandet, då människobarn är så hjälplösa att modern inte kan sköta allt själv.

Bland folk i modern tid som kan kallas naturfolk har amningstiden legat på ett snitt på ungefär 3-4 år. Men det varierar mycket mellan olika kulturer. Hawaiianer ammar tex i fem år och eskimåer runt sju med en topp notering på ett ställe där amningen pågick upp mot 15 år. En sammanställning av amningstider i 45 "primitiva" kulturer visade att amningsperioden var 3 år eller mer i 15 kulturer, 2 år i 16, 18 månader i 13 och 6 månader i en kultur.

Sedan har vi jordbrukare, här har ofta också makten inom familjen förskjutits åt mannen och mannens familj, så kvinnan är ofta bara ett "kärl" där mannens avkomma växer till och hon är ett medel för mannen att visa sin virilitet och status. Då blir det fint att kvinnan föder många barn, det blir också möjligt att ha mer än ett barn man måste bära på vid förflyttningar. Det var det inte som nomad. Här kommer det in regler för amningens längd, tabu för sex under amning finns ofta kvar, men är begränsad till barnsängstiden i första hand. I vissa kulturer stärks barnets koppling till faderns familj genom att farmor och farfar tar över uppfostran vid 1 års ålder (Med abrupt amningsslut som följd och en dödlighetspik kring 1 års dagen.) och det är vanligt att reglerna föreskriver ett amningsslut kring 2 år som senast. ofta ser det också ut så här: Kvinnans viktigaste relation blir till mannen. Mannens viktigaste relation är till sin far och manliga släktingar. Barnet knyts så mycket det går till fadern.

När människan började bruka jorden och blev bofasta så kom en första befolknings explosion, antagligen då det tätare födslointervallet rubbade balansen. Kvinnorna och barnen har också ofta sämre överlevnadsstatistik i dessa kulturer. (Men sammantaget får varje kvinna ändå minst 3 överlevande barn)

Under antiken finns få kommentarer om amning, men det finns belägg för att amningsperioden kunde vara upp mot 8 år i alla fall. Men något så vardagligt som amning kommenterades inte så ofta.

Så kommer vi till modernare samhällen, men ändå lite före oss, medeltiden och framåt. Fortfarande ammades barnen ofta längre. Under medeltiden fanns i Norge bestämmelse att mammor skulle begränsa amningen så att den varade "inte längre än två fastor och upp till den tredje." Samma regler ålade husets kvinnor samt grannar att ge förlossningshjälp och inte lämna mamman och barnet för än barnet var lagt till bröstet.

Det finns belägg för att det i Tyskland under 1400-talet var normalt att amma bara ett år. I slutet av 1500-talet var det i Italien vanligt att barnen fick tilläggskost från 3 månaden och slutade ammas vid 13 månader.

Under 1500-1700 talen var det vanligt med amningstider på 3-4 år även i Sverige, men det fanns stora skillnader i hur detta gjordes i olika samhällsklasser. I överklassen i Europa, där ammades barnen ofta av ammor, detta för att kvinnan skulle klara sin roll som maka. Hon skulle representera mannens familj och föda många barn. Amman betalades ofta av fadern och var därför i första hand lojal mot honom och hans familj, moderns inflytande minimerades ofta. I Shakespeare Romeo och Julia berättar Julias amma om hur Julia avvandes vid 3 års ålder:

On Lammas-eve at night shall she be fourteen;
That shall she, marry; I remember it well.
'Tis since the earthquake now eleven years;
And she was wean'd,--I never shall forget it,--
Of all the days of the year, upon that day:

Bland fattigare kvinnor ammade mamman själv och ibland även en rik kvinnas barn. Detta gav att överklassens kvinnor födde tätare än underklassen. Det gjorde i sin tur att fler kvinnor i överklassen dog i barnsäng och färre av deras barn överlevde jämfört med underklassen. Lite tvärt emot vad man skulle kunna tro, då de ekonomiska fördelarna överklassen hade givetvis gav skydd mot svält och bristsjukdomar i någon mån.

Även historien bjuder dock på exempel där kulturen förespråkat annat än amning. På Island ammades inte barnen annat än till mycket fattiga kvinnor under ett par århundraden. Barnen ammades helst inte mer än 14 dagar och sedan fick de grädde, smör, mjölk och tuggade fisk. Detta ledde till en ohygglig spädbarnsdödlighet. En mamma behövde föda 10-15 barn för att 3 skulle överleva. Barnen föddes tätt och många kvinnor födde över 10 barn, men på grund av bla spädbarnsdödligheten var Island nära en demografisk katastrof innan sedvänjan ändrades.

Det finns litteratur skriven som tar upp amning från 1600-tal där det förespråkas att barnets amning regleras så att det inte får äta för länge eller för ofta. Gissningsvis nådde dock inte dessa skrifter de större befolkningslagren. I mitten av 1800-talet tillskrev en läkare långtidsamning skulden för att ett barn drabbats av epilepsi. Det barnet hade ammats i tre år.

Hur ser det ut hos oss idag??? Tja vi är inte lika beroende av amningen som preventivmetod och kvinnan kan välja att föda färre barn och sjukvården gör att en mycket stor andel överlever, så kopplingen mellan amningstid och barn och mors hälsa blir inte så stark. Vi föder ca 2 barn och ca 2 barn överlever. Med eller utan naturlig amningslängd så verkar vi närma oss en balans i alla fall :). Jag tror också att i takt med att kvinnan blir en egen individ och inte bara maka och "kärl" för mannens avkomma att växa i, så kommer hon att ta tillbaka rätten att amma så länge hon vill och då tror jag att fler kommer att glida upp mot 3-4 år igen. Inte alla, men fler.

Hmm... Märks det att jag tycker att amning och rätten till amning är en "kvinnosaksfråga"...