Skorpor och smulor

Ska snart skriva mer

noreply@blogger.com (Skorpan) — Thu, 29 Apr 2010 18:28:00 +0000

Men f�rtillf�llet har jag lite tekniska problem att se �ver. Blogger slutar st�dja den publiceringsmetod jag haft. Hoppas att detta g�r smidigt, annars vet jag inte vad jag g�r med bloggen.

Stressens goda sidor

noreply@blogger.com (Skorpan) — Thu, 17 Dec 2009 10:34:00 +0000

F�r att �nnu en g�ng �terknyta till stresstemat s� vill jag skriva lite kort om stressens goda sidor. De finns givetvis.

P� ett privat plan har min familj stressat en hel del den senaste m�naden. Jag har i omg�ngar vistats p� sjukhus och varit mycket sjuk och familjens pappa r�kade ut f�r en olycka och var en kortare sv�ng p� sjukhus �ven han. Detta �r ju givetvis mest bara jobbigt, tr�kigt och g�r familjen sk�rare, men det skapar ocks� tillf�lle till att v�xa, str�cka p� sig och ta ett skutt i sin utveckling, b�de f�r vuxna och barn.

Vad som h�nt �r att mitt st�rre barn b�rjat ta mer ansvar samtidigt som han givetvis ocks� �r ledsen ibland. Han hj�lper till med hush�llssysslor och har f�rst�tt att vi vuxna inte klarar allt sj�lva. Lillan �r fortfarande i en fas i livet d�r hon �r centrerad kring sig sj�lv, s� hon tar inte s� mycket mer ansvar f�r att hj�lpa oss andra, men hon tar v�ldigt mycket mer ansvar f�r sig sj�lv och efter att hela sitt liv kr�nglat kring att kl� p� sig s� g�r hon inte det l�ngre.

P� ett st�rre plan finns n�got som kallas post traumatic growth. Det h�nder inte alltid efter jobbiga h�ndelser, men givet goda f�ruts�ttningar, bla grudf�ruts�ttningar att hantera stress, men �ven tex r�tt �lder spelar roll.

Att uts�ttas f�r stark stress och traumatiska upplevelser i barndomen �r inte optimalt, men att som ung vuxen hantera besv�rliga situationer tycks ofta ge positiva effekter. Att inte uts�ttas f�r n�gra motg�ngar under den tide kanske tom riskerar att l�mna m�niskor s�mre rustade f�r de motg�ngar som med all s�kerhet f�rr eller senare kommer.

Men grunden f�r att kunna v�xa under stress �r att stresshanteringen hos personen funkar. Det �r viktigt.

Pappors m�jlighet att knyta an till det ammade barnet

noreply@blogger.com (Skorpan) — Fri, 06 Nov 2009 10:57:00 +0000

Det �r inte s�llan som amning m�las ut som en kil som sticks in mellan pappa och barn och g�r anknytningen sv�r f�r pappan. Jag vill p�st� att det �r fullkomligt fel. Det s�ger jag trotts att jag vet att b�de pappor och mammor ibland anv�nder amningen som argument f�r att placera barnet hos mamman och n�stan enbart hos mamman.

Det som f�r mig att s�ga att det �nd� �r helt fel att amningen hindrar pappan anknytning �r Harry Harlows k�nnda experiment med rhesus apungar. I det experimentet g�r det v�ldigt klart att mj�lken och �ven sugandet �r fullkomligt underordnat den mjuk, varm kropp f�r den unga primatens anknytning. Behavioristerna och �ven Freud trodde att mj�lken och amningen av olika orsaker (bel�ning f�r ett beteende eller oral njutning) var det som f�rst�rkte eller l�g bakom barnets vilja att vara hos f�r�ldern, men de id�erna smular Harlows experiment helt s�nder.

Den som vill knyta an och l�ta ett litet barn knyta an till sig beh�ver inga br�st och ingen mj�lk. Vad som beh�v �r en mjuk och varm famn som tillr�kligt ofta och l�nge h�ller barnet. Det kan pappor g�ra lika bra om mammor. Men en pappa g�r f�rst�ss b�st i att l�mna barnet till mamman f�r amning, s� att han sedan kan f� tillbaka ett n�jt, avslappnat barn berett att ta in upplevelsen av hans famn.

Varf�r klarar vissa barn stress b�ttre �n andra?

noreply@blogger.com (Skorpan) — Sat, 24 Oct 2009 18:29:00 +0000

Oilka barn klarar samma stress olika l�tt och p�verkas olika mycket. Vi vet ju alla att en del barn klarar sig i genim rent horribla f�rh�llanden med h�lsa och f�rst�nd i beh�ll. Vad hj�lper ett barn att hantera stress?

I boken Om barn och Stress av Ylva Ellenby n�mns fyra strategier som barn (och vuxna) anv�nder f�r att hantera stress:

Undanr�ja stressfaktorn
V�gra l�ta en situation bli en sressfaktor
Ta i tu med stressfaktorn direkt
Finna s�tt att koppla av och d�rmed d�mpa sp�nningen som stressen skapar

Jag minns en g�ng n�r vi skulle ha "fr�mmande" hemma n�r jag var barn. Jag g�mnde mig under s�ngen. Det g�r in under den f�rsta punkten. Att h�lla f�r �ron och �gon eller g� undan �r varianter.

Vid ett prov kan en del barn oroa sig f�r det. Det stressar m�nga. Men en del t�nker mer i stil med "Klar det g�r bra" och l�ter sig inte stressas. Denna strategi kr�ver ett m�tt av sj�lvf�rtroende och inre stabilitet, som barn f�rst beh�ver olika grad av st�d f�r att bygga upp och beh�lla.

Den tredje handlar om att skapa distans, g�ra upp en plan och sedan tar itu med det som beh�ver g�ras. Pluggar inf�r ett prov tex. Detta tror jag ocks� �r n�got barnen beh�ver se exempel p� och p� s� s�tt l�ra sig.

A finna s�tt att koppla av �r enligt Ylva Ellenby n�got som barn g�r i mycket mindre utstr�ckning �n vuxna g�r. Men det handlar f�rst�ss om att g�ra hobbies p� sina egna vilkor utan stress.

Det f�rv�nar och skr�mmer mig att Ellenberg skriver att barn inte finner s�tt att koppla av. Har barns situaltion �ndrats s� mycket sedan jag var barn sj�lv? Jag gick ut i skogen, det �r fortfarande en av de mest avstressande saker jag kan g�ra, och gjorde aktivt ingenting. Eller s� ritade vi. Mina barn nu ritar mycket. I tekniingar kan mycker f� utlopp, det �r b�de avslappning och terapi.

Men det finns s�tt att hj�lpa barn att koppla av och dem �terkommer jag till senare.

Hur vi bygger barns sj�lvk�nnsla och sj�lvf�rtroende? Det �r v�l p� s�tt och vis det hela min blogg och websida handlar om...

Vad g�r man �t stress hos barnen

noreply@blogger.com (Skorpan) — Fri, 23 Oct 2009 20:01:00 +0000

Jag har ju aldeles kommit av mig vad det g�ller mitt bloggande om barn och stress. Ett par inl�gg om symptom och faror blev det, men det �r dags att skriva n�got om vad vi kan g�ra �t det hela ocks�.

F�r att b�rja med n�got helt sj�lvklart s� �r det f�rst�ss s� att vi b�r g�ra tv� saker:

Minska m�ngden stressande saker vi uts�tter barnen f�r

�ka barnets tolerans mot stress.

Ingen av dem �r rakt igenom enkla, d� vi vuxna ofta sitter r�tt h�rt fast i v�r egen stress och v�r stress b�de �r stressade f�r barnen och minskar v�r f�rm�ga att bygga upp de egenskaper barnet beh�ver f�r att t�la stressen.

Det allra f�rsta vi b�r g�ra �r kanske allts� att se �ver hur vi sj�lva har det och i vilken utstr�ckning v�r egen stress g�r ut �ver barnen. Jag t�nkte nog stanna vid det idag och ta andra saker som mer dirrekt r�r barnen senare.

Vad kan vi g�ra d�? Det viktgaste �r nog att innse att barn i alla �ldrar tar tid och beh�ver tid. Den tid de beh�ver �r ocks� tid som vi ger helhj�rtat s� mycket det g�r. Tid vi ger motvilligt �r inte av samma v�rde, tid vi signalerar att vi hellre skulle g�ra n�got annat �r inte avstressande och bidrar inte till barnets sj�lvk�nsla.

Den b�sta beskrivningen jag vet av tid i denna mening �r Michael Endes bok Momo - eller kampen om tiden. Jag vill verkligen rekommendera den till alla stressade vuxna, trotts att det �r en barnbok. L�s den och t�nk efter ordentligt. Hur m�nga timblommor har de gr�m�nnen stulit fr�n just dig?

F�r en del kommer detta kanske av sig sj�lv. Jag fann det l�ttare s� l�nge jag ammade. Amningen har ju som en helt fantastisk biverkan, n�r den fungerar bra, att mamman blir fullpumpad med h�rligt oxytocin. Ett hormon som har beskrivits som "Lugn och ro hormonet" eller som anknytningshormon. Genialiskt �r det i alla fall och kan trolla bort stress p� 10 minuter.

Sedan har det f�r mig kr�vts en mer medveten str�van att h�lla mig ostressad och n�rvarande. Jag antar att det finns m�nga strategier. F�r mig �r det Yoga och Mindfulness som verkar vara det b�sta receptet. Men �ven tid att g�ra roliga saker, att pyssla, l�sa och vara med v�nner. Och f�rst�ss att g�ra roliga saker med barnen.

Samsovning och pl�tslig sp�dbarnsd�d

noreply@blogger.com (Skorpan) — Tue, 20 Oct 2009 20:17:00 +0000

Jag m�ste skriva n�gra rader jag ocks�, det det kommit en ny artikel, om pl�tslig sp�dbarnsd�d och sovf�rh�llanden. Studien hittar ni h�r. Slutsatsen i abstract �r s� h�r:

"Conclusions Many of the SIDS infants had coslept in a hazardous environment. The major influences on risk, regardless of markers for socioeconomic deprivation, are amenable to change and specific advice needs to be given, particularly on use of alcohol or drugs before cosleeping and cosleeping on a sofa. "

Studien har f�tt en hel del uppm�rksamhet i media och tolkades i flera media d�ribland Svenska Dagbladet som tydligt mot att sova med bebisen. Flera andra medier har sedan tagit tillbaka den tolkningen, men inte Svenskan...

Bland de som tagit tillbaka och helt �ndrat sitt budskap finns The Guardian d�r forskaren Peter Fleming f�tt s�ga hur han ser p� medias reaktion.

"My view is, the positive message of this study is it says don't drink or take drugs and don't smoke, particularly breastfeeding mothers," he said. "We did not find any increased risk from bed sharing. It is a very different message from the one the media picked up.""

Via Amningsbloggen har vi ocks� f�tt ett inl�gg i debatten fr�n James McKenna.

"I was was not surprised when Drs. Blair and Flemings' highly careful epidemiological study showed conclusively that alcohol, tobacco and drugs, and not cosleeping per se is responsible for the disproportionate number of infant deaths reported as SIDS or SUDI."

" Drs. Blair and Fleming show conclusively that when you control for tobacco, alcohol and drug use the risks of a baby dying in bed with a parent are no greater than a baby dying in a crib. I have had personal contact with Dr. Peter Fleming who verified this interpretation, indeed they were the very words out of his mouth."

S� kontentan �r v�l egentligen det som i alla fall jag trott l�nge. Samsovning �r i sig inte farligt, men om man g�r det p� ol�mpligt s�tt tex, i soffor, med alkohol eller nikotin i kroppen, s� kan det bli farligt. S�ker samsovning �r inte farligt.

Jag tycker att det �r v�ldigt beklagligt att svenska myndigheter inte kan g� ut med utf�rliga rekommendationer kring hur man sover tillsammans s�kert. Att alkoholen och nikotinet inte lyfts fram mer som helt ol�mpliga f�r b�da f�r�ldrarna till sp�dbarn och alla andra som tar hand om ett sp�dbarn. Ist�llet ges det f�renklade r�det att �verlag undvika samsovning. Det �r som med v�llingen - alla svenska sm�barn ska h�llas i v�lling f�r att n�gra, vars f�r�ldrar inte kan prestera fullv�rdig mat, inte ska f� vitaminbrist...

Amningshets och Amningshysteri

noreply@blogger.com (Skorpan) — Mon, 31 Aug 2009 20:30:00 +0000

Jag till h�r ju f�rst�ss amningsmaffian eller amningsfanatikerna i m�ngas �gon, �ven om jag inte sj�lv tycker mig h�ra hemma under s�nna rubriker.

Men jag h�r till dem som anser att samh�llet kunde vara amningsv�nligare, fast ocks� flaskningsv�nligare. Egentligen vill jag ju att samh�llet ska visa tilltro till f�r�ldrars f�rm�ga att v�lja det som �r b�st i just deras unika situation.

Det finns f�rst�ss hinder f�r det fria valet kring amning och jag kan komma p� flera:

Det finns en stark norm: Man ska amma lagom. Inte f�r kort inte f�r l�ngt. upp mot 6 m�naders helamning och max ett �rs delamning.
Nyblivna mammor vet v�ldigt lite om amning, rent praktiskt. Det finns en f�rdom p� m�drav�rden om att mammor inte lyssnar p� n�got som handlar om tiden efter f�rlossningen.
St�det �r ofta inte tillr�ckligt till de mammor som beh�ver hj�lp. Hejarramsorna �r m�nga, men den verkliga hj�lpen saknas ofta.
Mammor f�r r�d de inte vill ha: G�r det ont - S� sluta, G�r det ont - Men det �r bara att h�nga i. B�da lika galna! Sluta, forts�tt, forts�tt, sluta! Det g�r ingen glad att f� l�sningar skrivna p� n�san.
F�r f� l�ttillg�ngliga platser som tar emot ordentligt och tar det p� alvar n�r mamman f�r medicinska komplikationer under amningen. Mj�lkstockningar, svamp och bakterieinfektioner beh�ver behandlas och bem�tas med empati dessutom.

S� nog kan en mamma hetsas till hysteri. B�de av ivriga ers�ttningsp�hejare och av amningsivrare utan kunskap nog att hj�lpa.

Men var uppst�r k�nnslan av hysteri?

Den finns f�rst�ss inombords hos alla som bem�tts tillr�ckligt fel. Hysteri finns inte utan en m�nniska att h�fta vid. Men tro nu inte att jag d�rmed tycker att mamman som lider av det �r skyldig, tv�rt om. Hysterin flyttar in f�r att omst�ndigheter runt mamman gjort milj�n runt mamman hemtrevlig f�r hysterin. Som en poltergeist h�nger den efter henne och skapar vantrivsel i hennes liv.

Vad skapar detta? De flesta mammor avser att amma. Alla �r nog inte s� genomt�nkta, det �r n�got man g�r bara, men en del vill verkligen och andra vill egentligen inte, kanske st�r emot, men kanske k�nner att "ammar g�r man" och avser att amma �nd�.

G�r allt bra, s� st�mmer avsikten och utfallet fint ihop och man funderar kanske inte s� mycket mer p� det.

Men inte s� s�llan blir det inte s� l�tt som man hoppas, avsikten kommer p� skam. Vad h�nder d�? M�nga tillskyndare s�ger "men det �r klart att du ska!" Men hur m�nga s�ger: "H�r jag vet v�gen du beh�ver g�, den �r inte l�tt och du kanske inte vill f�lja den helt, men s� l�gt du vill med kan jag lotsa dig" De som f�r det st�det kan nog finna sin v�g och hitta ro i hur det blir. De som inte f�r lotsningen utan bara piskas att springa den sn�rigaste v�gen mot ett m�l de kanske inte �r s�kra p� varf�r de ska n�? H�r finns m�jlighet f�r hysterin att flytta in i mammans omgivning.

En mamma som v�ljer fr�n b�rjan att inte amma, kan nog ocks� k�nna piskan vina �ver henne och nog kan hysterins poltergeist flytta in hos henne med.

Avsikten och normen att amma st�r i den ena v�gsk�len och det verkliga st�d mamman f�r, den empati och de praktiska r�d hon f�r st�r i den andra. F�r att mamman ska vara n�jd med sin amning, s� m�ste sk�larna v�ga lika. Och ju mer problem, praktiskt och i form av ok�nnsligt bem�tande, mamman st�ter p� desto nogranare blir v�gen. Tillslut tippar den �ver av �ven an v�lmenta tillskott eller avdrag i v�gsk�larna.

S� jag �r �vertygad om att amningshysterin finns, men den �r inte ensam. I de sn�va normernas land bor �ven ers�ttningshyterin.

Lite j�mst�lldhet

noreply@blogger.com (Skorpan) — Mon, 31 Aug 2009 07:14:00 +0000

Jag kommer att �terkomma till stresstemat inom kort. En period nu har ironiskt nog varit f�r stressad f�r att till�ta mig tiden att l�sa p� och skriva s� om �mnet.

Nu vill jag ta upp lite annat in emellan.

Under f�rra veckan fick jag f�rklarat f�r mig att det �r en trend att f�da upp barn med ers�ttning. Och intrycket jag fick var att den som uttalade detta ans�g att Sverige bara var lite bakom som inte f�rst�tt detta, men att det var p� g�ng. I England och Frankrike d�remot, d�r �r man "med". Visst �r det s� att vi ammar ovanligt mycket och l�nge i Sverige, f�r att vara ett I-land och en del mammor ammar kanske l�ngre �n de innerst inne vill. Men det finns ocks� unders�kningar som visar att m�nga i England och Frankrike som skulle vilja amma, men inte annser att det �r l�nt att b�rja f�r deras f�r�ldraf�rs�kring till�ter inte en hemmavaro som �r l�ng nog f�r att kunna amma s�rskillt l�nge.

I Sverige har vi en helt annan situation. Vi har r�tt att vara lediga, utan diskusion tills dess att barnet blir 18 m�nader. Vi har sammanlaggt 480 dagar med ekonomisk ers�ttnig fr�n samh�llet f�r att vara hemma. B�da f�r�ldrarna antas ta ut delar av denna ers�ttning. H�lften av dagarna tillh�r pappan och h�lften tillh�r mamman. Till en del kan mamman eller pappan ge bort dagar till den andra.

Vi har ocks� r�tt att vara lediga i samband med f�rlossnignen, oavsett om vi tar ut ers�ttning f�r detta eller ej. Mamman har r�tt att vara ledig 7 veckor innan och 7 veckor efter. Pappan har 10 speciella pappadagar att ta ut med ers�ttning f�r att b�da ska kunna vara hemma samtidigt i b�rjan och givetvis f�r att pappan ska kunna vara med p� f�rlossningen.

Det ger svenska f�r�ldrar helt unika chanser att b�da tv� engagera sig intensivt i barnets f�rsta tid. Det ger ocks� tid f�r att b�de dela lika p� ledigheten och att amma enligt de rekommendationer som WHO eller svenska myndigheter g�tt ut med. Mamman kan helamma till ca 6 m�nader (under f�ruts�ttning att det fungerar) och sedan g� �ver till delamning och ganska kort efter halv�ret n� en niv� p� amningen d�r pappan kan vara hemma med barnet och mamman delamma, genom att amma de tider d� de �r tillsammans.

Det underbara �r att det l�mnar oss valm�jligheten: De som vill och kan amma kan g�ra det utan att st� tillbaka p� arbetsmarknaden mer �n sina m�n, och de som av en eller annan anledning vill eller m�ste ge ers�ttning kan v�lja det sj�lva ist�llet f�r att tvingas in i det av strukturella hinder i f�r�ldraf�rs�kringen.

J�mst�lldhet �r en het potatis och ett mycket viktigt �mne. Det finns m�nga hinder f�r j�mst�ldheten som har med familjebildningen, eller snarare de sociala och kulturella f�rv�ntningarna vi har p� familjebildningen, att g�ra. I l�nder d�r f�r�ldraf�rs�kringen �r d�ligt utbyggd �r det sv�rt att f� tid inte bara till amning, utan �n v�rre �ven till att bygga upp en anknytning till barnet om man vill h�nga med i karri�ren. I Sverige �r just det hindret betydligt l�gre, �ven om vi b�r och rimligen kan s�nka hindret ytterligare.

En s� lika delad f�r�ldraledighet som m�jligt, n�r b�da f�r�ldrarna har v�rdnaden, annser jag personligen, �r ytters efterstr�vansv�rt. Lika s� en m�jlighet f�r b�da f�r�ldrarna att vara hemma tillsammans om de s� �nskar den allra f�rsta tiden. H�r skulle jag vilja se en f�rb�ttrad m�jlighet till ekonomisk ers�ttning under l�ngre tid f�r b�da f�r�ldrarna samtidigt.

Men om vi verkligen ska b�rja tala familj och hinder f�r j�mst�lldheten, s� kommer de verkliga hindren senare, n�r barnen b�rjat p� dagis och skola. H�mtningar och l�mningar och fr�nvaro p� grund av V�rd Av Barn. D�r har vi de verkliga bekymmren. Mammor tar betydligt mer av detta och g�r betydligt oftare ner i arbetstid �n sina karlar.

Det sorgliga �r att n�r de g�r s� st�r de inte bara tillbaka sj�lva, utan de f�rsv�rar hela omstruktureringen av arbetslivet mot ett mer f�r�ldrav�nligt klimat. Att i en mansdomminerad branch "t�vla" med m�n som har full markservice hemma �r n�rmast om�jligt. Sj�lv har jag arbetat med m�n som h�mtar p� dagis 1 g�ng i veckan, aldrig VABar, aldrig st�dar, aldrig tv�ttar och aldrig handlar eller lagar mat. M�n som faktiskt skulle hamna i en kris om deras fruar l�mnade dem, d� de i panik skulle beh�va l�ra sig allt detta i vuxen �lder. Karlar som inte heller har f�rst�else f�r att jag i ett j�mlikt f�rh�llande tar h�lften av l�mningar och h�mtningar, h�lften av VAB:en och �r med p� m�ten med skola och dagis.

Min �sikt �r attdet borde vara sj�lvklart att b�da f�r�ldrarna g�r ner i arbetstid och det borde vara sj�lvklart att VABen ska delas lika. Men f�r att n� dit kanske b�de ers�ttnignsformer och attityder beh�ver �ndras.

Stress - symptom hos barn och vad stressen kan leda till

noreply@blogger.com (Skorpan) — Mon, 27 Jul 2009 12:11:00 +0000

Hur vet man d� om ett barn �r stressat? Givetvis finns ett antal symptom, de flesta st�mmer v�l in �ven p� vuxna f�r den delen. Det �r f�rst�ss s� att ett symptom inte beh�ver betyda n�got eller att det kan bero p� annat �n stress. Som vanligt �r det f�rst�ss en sammanv�gning av flera intryck som avg�r.

H�r �r en lista:

Impulsivitet
Nerv�sa ryckningar
Of�rm�ga till koncentration, rastl�shet
Nerv�st skrattande
Nedst�mdhet eller f�rlorad livsgl�dje
Stamning
Tr�tthet
Tandgnissling
S�mnl�shet
Hyperaktivitet
Ideliga toalettbes�k
D�lig aptit eller tr�st�tande
Mardr�mmar
Ben�genhet att r�ka ut f�r olycksh�ndelser

Vidare �r det vanligt med symptom fr�n magen och f�r skolbarn huvudv�rk.

Redan i inl�gget innan var jag inne p� vilka konsekvenser stress i barna�ren kan f�. Det �r ingen rolig l�sning...

Diabetes, fetma (som i sin tur �r en riskfaktor f�r v�ldigt mycket) och diverse psykosomatisa besv�r, som huvudv�rk, insomningssv�righeter och magont. Man har skr�mmande nog ocks� sett att det ger �derf�rkalkning.

Stress tidigt i livet

noreply@blogger.com (Skorpan) — Sat, 25 Jul 2009 11:50:00 +0000

Stress, n�r den blir l�ngvarig, p�verkar kroppen p� m�nga s�tt. Hormonbalanserna f�r�ndras och m�nga �r det v�l som upplevt astt de f�tt en f�rkylning precis n�r en pressad period �r �ver.

Om stress �r en p�taglig del av livet redan under fosterlivet och de tidiga sp�dbarns�ren, s� kommer den inverkan att bli �n p�tagligare. Under denna tid byggs barnets hj�rna upp, inte minst de delar som r�r hur vi �r socialt och �ven immunf�rsvaret byggs upp. Det �r ocks� s� att kroppen under denna tid tycks st�llas in p� en hormon niv� som den sedan l�ngre fram antar �r normalniv�n och sedan �ven om niv�erna �r f�r l�ga eller f�r h�ga str�var efter att uppr�tth�lla.

Stress under det tidiga livet l�mnar en mer s�rbar under resten av livet, dels f�r att det ofta h�nger samman med att man som sp�dbarn inte f�tt r�tt bem�tande, s� man har f�tt en mer eller mindre st�rd anknytning, men ocks� rent kropsligen, s� �r ens immunf�rsvar inte lika effektivt och v�lutvecklat.

Stressade barn blir mer ben�gna att f� en rad olika sjukdommar l�ngre fram ilivet, exakt vilka beror p� vad deras gener gjor dem mottagliga f�r och �ven vilka milj�faktorer, tex virus, de uts�tts f�r. Men ben�genheten att f� reumatiska sjukdommar och tex cancer �r h�gre om barnet utsatts f�r l�ngvarig stress under den tid d� immunf�rsvaret mognar.

Mer om detta och en del annat finns att l�sa i boken K�rlekens roll - Hur k�nnslom�ssig n�rhet formar sp�dbarnets hj�rna

Det som stressar ett barn �r givetvis i f�rsta hand att inte bli lyh�rt behnadlad, att f� skrika oh�rt, eller att f� inkoncekvent bem�tande, s� att barnet inte kan lita p� att behoven tillfredst�lls. En sp�dbarnstid i attachment parenting anda eller likande, som efter b�sta f�rm�ga tillfredst�ller barnets biologiska behov �r en god b�rjan.

Men sedan �r det nog ocks� viktigt att f�r�ldrarna och inte minst mamman drar ner p� stressen i sitt liv. N�got som inte alltid �r helt l�tt. Arbete och ibland mer eller mindre n�dv�ndiga h�lsokontroller, oro f�r barnet kanske kan bara det skapa stress. Vad man kan g�ra �r som vanligt, sitt b�sta b�de under graviditet och sp�dbarnstid. F�r de allara flesta f�r�ldrar och barn r�cker det gott och v�l.

Men det �r viktigt att inte lyssna p� distansivrare, rutinivrare och "det tr�nar lungorna n�r barnet skriker"-f�rvillare. Sp�dvarnet har tydliga behov och inget annat �n behov, s� sp�dbarnets �nskan �r alltid relevant och b�r uppfyllas.

Stress och tidspress

noreply@blogger.com (Skorpan) — Mon, 20 Jul 2009 09:13:00 +0000

De senaste m�naderna i mitt liv, vilka jag inte t�nker g� in p� i delatj, har f�tt mig att fundera p� vad stress g�r med oss som m�nniskor, som f�r�ldrar och vad det g�r med barnen.

Stress �r ju till att b�rja med en n�dv�ndighet. Jag menar att ibland k�nnas sig pressad och att kroppen p� det s�ttet ser till att man under en kort stund kan prestera �ver sin normala f�rm�ga. Det �r ett ned�rvt, livsviktigt beteende.

Problement som v�l alla vet �r n�r det inte r�cker att springa ifr�n rovdjuret och sedan i s�kerhet andas ut. Problemet uppst�r n�r rovdjuret �r kvar konstant p� hotande avst�nd. Oftast f�rst�ss ett h�gst abstrakt rovdjur, eller n�got f�r vilket rovdjuret f�r vara en symbol.

Den �ngest, panik, hj�rtklappning, �nskan att f� vara ifred, irritation och sj�lvklart tr�tthet och symptom i form av sjukdom, som det leder till tillslut g�r ut �ver alla, en sj�lv, partnern och barnen.

Jag tror att barn blir stressade s� mycket l�ttare n�r f�r�ldrarna �r stressade. Skrik och panik n�r alla ska iv�g p� morgonen ger en otrevlig grund att st� p�.

Det finns en hel del att l�sa om barn och stress:

tex h�r: http://www.growingpeople.se/templates/Overview.aspx?id=2669

Sj�lv ska jag f�rs�ka genomf�ra en f�r�ndring i TV-vanorna hemma. Tror att det ger en behagligare milj�...

Men jag ska ocks� se �ver vad jag sj�lv kan g�ra f�r att minska min egen stress.

L�ser just nu om downshifting http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_363658.svd och det l�ter s� lockande. Har ju downshiftat till viss del, d� jag inte jobbar heltid och vi har heller aldrig helt "shiftat upp", utan lever i l�genhet och utan bil. Men vi som alla andra konsumerar ju f�r mycket. Vilket ju i sig tydligen leder till mer tidspress...

Det ger en del att t�nka p�...

Ta till vara stunderna

noreply@blogger.com (Skorpan) — Sun, 01 Feb 2009 20:10:00 +0000

Det finns saker som det �r l�tt att irritera sig p�.

Jag f�r erk�nna att jag inte s�llan blir irriterad vid nattningen. Inte f�rst. Det �r mysigt att l�sa. Men n�r det ena av mina barn vrider och v�nder p� sig och inte somnar fullt s� snabbt som jag skulle �nska, n�r jag vet att jag har uppgifter sm v�ntar innan jag somnar, eller n�r jag vill upp och se p� favorit TV programmet eller bara k�nner mig stressad, d� �r det l�tt h�nt att irritationen stiger.

I kv�ll n�r jag l�g d�r brevid och h�ll om, s� best�mnde jag mig mig f�r att i st�llet verkligen ta tillvara p� stunden. Jag best�mnde mig f�r att verkligen t�nka p� varf�r jag �nskade mig en familj och jag l�t inte stressen f� komma och tr�nga undan k�rleken.

Jag h�ll armen om mitt barn tills s�mnen stillade andningen till ett mukt snusande och jag k�nnde stillheten och lyckan �ver att vara mamma st�mma in i mig.

Det g�ller att minnas att stressen �r n�rhetens och k�rlekens stora fiende. Och att i varje stund bek�mpa de sm� gr� m�nnen med timblommecigarrer.

Du har v�l d�ligt samvete mamma?

noreply@blogger.com (Skorpan) — Fri, 21 Nov 2008 10:20:00 +0000

Vad mycket det finns som skuldbel�gger mammor. Jag b�rjade fundera lite extra kring detta n�r jag l�ste p� amningsbloggen om Amningsr�d och H�rskarteknik. Det finns egentligen inget val en mamma kan g�ra utan att p� n�got s�tt gjort fel.

Vi ska dela f�r�ldraledigheten lika, men de gamla m�nstrena att mamman ska ha huvudansvaret �r inte borta. Vi ska jobba och g�ra karri�r, men vi ska vara s� mycket vi kan med v�ra barn. Dagis �r bra, dagis �r d�ligt. Vi ska vara mycket med barnen men inte F�R mycket f�r d� binder vi dem f�r h�rt till oss. Vad �r fel med famlijer d�r vi �r beroende av varandra? �r vi inte flockdjur?

Vi ska amma, men det f�r inte inkr�kta p� v�ra frigjorda liv. Vi ska amma, men inte f�r mycket. Vi ska ge ers�ttning om barnet vissar missn�je eller inte f�ljer BVCs viktkurvor, men att ge ers�ttning �r skambelaggt. Att amma kort �r fel, att amma l�nge �r fel att amma delvis �r fel, det kan inte bli r�tt! �r inte amning n�got vi g�r f�r att barn och mor m�r bra av det? Kan det t�nkas variera d� hur l�nge som ger b�sta v�lm�ende f�r olika mammor och barn?

Att vilja vara n�ra sitt barn �r bra, men inte f�r n�ra, f�r l�nge. Sj�lvst�ndighet f�s genom innre styrka och trygghet, god sj�lvk�nnsla, men sj�lvst�ndiga bebisar f�r vi genom att ignorera deras skrik och undergr�va deras trygghet. Varf�r ska en bebis vara sj�lvst�ndig?

Vi ska l�sa och natta barnen pedagogiskt och mysigt, men bara n�r de blivit stora nog att kunna l�sas f�r. N�r de �r sm� och om�jligt kan f�rst�, s� ska de skrika tills de l�rt sig somna utan att drista sig att be om s�lskap.

VAB:ar mamman mer �n pappan s� �r det fel, f�r det �r oj�mlikt, VAB:ar hon mindre tar hon inte sitt ansvar f�r barnet och �r en sk d�lig mor. VAB:ar de lika �r det troligen f�r petnoga, n�gra slags superfeminist-fanatiker. Men �r det inte olika vem barnet vill vara med n�r det �r sjukt?

Det �r l�tt att k�nna att reglerna blir murar som sakta, skjuts allt n�rmre och n�rmre och tillslut har man bara tv� val: F�lja den nu mycket, mycket smala v�gen som finns kvar emellan och riskera att st�ndigt skrapa sig p� murarna, eller att ta steget, samla mod och kl�ttra �ver dem och sedan se sitt barn, se sig sj�lv och v�lja den v�g som passar just oss.

Jag tycker att det �r dags att kasta skammens och skuldens ok!

Amning skyddar mot br�stcancer (om ni inte viste det)

noreply@blogger.com (Skorpan) — Sat, 08 Nov 2008 10:23:00 +0000

Jag vill tipsa om ett inl�gg om Amning och br�stcancer p� Amningsbloggen. Det �r Amningshj�lpensblogg.

http://amningsbloggen.blogspot.com/2008/10/amning-skyddar-mot-brstcancer.html

Detta �r en inte nog spridd sanning om amningens f�rdelar och tycker jag ensamt ett sk�l till att amning inte �r n�got man kan s�ga nej till med j�mlikhetsargument. �r det j�mlikt att ge upp ett av de b�sta skydden mot kvinnorsvanligaste cancerform? Tror inte det...

Underbara barn

noreply@blogger.com (Skorpan) — Sun, 02 Nov 2008 17:10:00 +0000

S�, nu har jag varit p� �rets Underbara barn m�ssa. Jag har st�tt i amningshj�lpens monter, men �ven kunnat titta runt en del. Det �r utan tvivel s� att jag kommer d�rifr�n med mycket och skiftande intryck.

Huvuddragen �r:

Oj, vad mycket prylar! Och inte beh�vs de flesta heller. N� endast om man har skador s� att man sj�lv inte klarar att vagga barnet kan man beh�va en motoriserad "babysitter" som gungar barnet frenetiskt fram och �ter. Som handikaphj�lpmedel skulle jag kanske f�rst� den, men inte till fullt friska f�r�ldrar med fungerande armar och ben. Jag skulle vilja ber�tta att barn inte beh�ver s� v�rst mycket prylar. En bebis beh�ver kl�der ut�ver att de beh�ver en mamma och en pappa eller liknade. Resten �r mer eller mindre valbart.

Vilka m�ngde otroligt s�ta bebisar det finns. Jag blir varm i hj�rtat. Bebisar �r oslagbart.

Trenderna kring amning �r verkligen negativa. Jag har aldrig pratat med s� m�nga som tror att man ska avv�nja vid 6 m�naders �lder. Vart tog rekommendationerna v�gen i allt detta??? Flera n�mnde v�ra stora f�r�ldratidningar som k�lla till deras tro. Jag pratade med F�r�ldrar och Barn om det. Deras senaste tidning hade en tydligen olycklig artikel om att sluta amma. Jag var tydligen inte den enda som h�rt av mig till dem. Har sj�lv inte l�st den �n, utan rteagerade bara p� att f�r�ldra p� m�ssan h�nvisade till den. Ska l�sa och rapporterar kanske h�r vad jag tycker sj�lv.

Amningshj�lpen hade gl�djen att dela ut br�stpriset till Linda Skugge, f�r hennes bok Ett tal till min systers br�llop.

Linda har laggt ut lite bilder av det hela p� sin blogg. 1, 2 och 3 Linda �r en kvinna som stigit i min aktning under �ren. Jag tycker att hon gjort ett strongt jobb n�r hon h�gljutt f�rsvarat r�tten att amma i det offentliga rummet och nu ocks� framh�llit m�jligheterna att vara (radikal)femminist och att samtidigt av k�rlek till barnen l�ngtidsamma.

P� ett mindre �vergripande plan kan jag rapportera:

Martina Haag, som var i Mamas monter var hur trevlig som helst. Tyv�rr erbj�d hon gratis gr�tprover fr�n Nestl�, men visade viss f�rst�else f�r att jag av princip sk�l inte tog emot dem. Jag antar att det var Mamas fel att det delades ut varuprover. D�remot f�ll jag f�r hennes v�rme och k�pte hennes senaste bok.

Jag hittade ocks� en monter fr�n mij�siten . Exakt vad de har att erbjuda kan jag inte svara p� �n, men det ska vara en site om h�lsa och milj�. N�got jag gillar tanken kring i alla fall.

Givetvis far flera av de vid det h�r laget lite st�rre butikerna med sjalar i sortimentet d�r. N�got som jag trotts min lilla inblandning i den branschen k�nner mig kluven till. Sjalar �r bra, men jag har lite emot att �ven det blir s� kommersiellt. Jag vet f�r�ldrar som k�per och s�ljer sjalar och d�r sjalarna tycks f� en betydel sig i sig sj�lva, ut�ver som redskap f�r att b�ra barn. Uppe p� det kan man faktiskt med viss framg�ng b�ra barnet i i stort sett vilket stycke tyg som helst.

S�mntr�ning

noreply@blogger.com (Skorpan) — Fri, 26 Sep 2008 16:23:00 +0000

Jag f�rundras �ver att s�mntr�ning av olika former faktiskt f�respr�kas. Jag upph�r inte att uppr�ras �ver det. Att med flit l�ta sitt barn gr�ta och sett ur barnets synvinkel �verge det �r inte sunt.

Men argumenten f�r s�mntr�ning �r m�nga! H�r �r n�gra:

Alla k�nner sitt eget barn b�st. Visst �r det troligen s�, men det betyder inte att man b�st vet hur man bem�ter barnet. Barn som gr�ter och skriker visar s� tydligt de kan att det de uts�tts f�r �r fel. Att de s� sm�ningom ger upp att skrika �r inget gott, utan ett tecken p� att de kn�ckts.

En tr�tt mamma �r ingen bra mamma. S� sant, men det verkar v�l vettigare att ta reda p� vad som st�r mamman och barnet s� att de inte sover sk�nt nog. Jag v�gar sl� vad om att det i n�stan alla fall finns en verklig anledning och att den g�r att �tg�rda. Det kan vara allt fr�n att mamman har orimliga f�rv�ntningar p� barns s�mn, via �verstimulering till allergier och andra medicinska problem. Saker som alla b�r tas p� allvar och l�sas.

Barnen �r lika glada morgonen efter att det skrikit sig till s�ms som de �r andra dagar. De verkar s�kert glada. Barn �r otroligt f�rl�tande och hoppfulla. De ger mycket l�ngsamt upp k�rleken till sina f�r�ldrar. Ofta kommer det f�rst i ton�ren. Dessutom �r det s� l�mskt att barn som gett upp beter sig lyckligt och p� en niv� �r de det nog ocks�, f�r de spelar sin roll v�l och uppskattas av f�r�ldrarna. Skadorna hamnar l�ngre in och barnet kanske inte ens vet om dem, f�r de �r bara en del av personligheten.

Argument f�r att l�ta barnet somna med en f�r�lder och sova n�r �r lite tyngre. N�gra hittar du h�r: http://www.ap.skorpan.se/SkalattSamsova.htm

Att skilja p� mig och mina barn

noreply@blogger.com (Skorpan) — Wed, 24 Sep 2008 18:46:00 +0000

Det kanske var en konstig rubrik. Det jag f�r tillf�llet funderar en del kring �r att inte f�rs�ka l�sa in sig sj�lv i sina barn.

Ett av mina barn upplever jag som i mycket likt mig sj�lv. Det l�ter kanske konstigt, men likheten komplicera nog mer �n den hj�lper. Visst jag f�rst�r hum�rsv�ngningarna och kan f�rst� vissa nycker som barnens pappa kanske inte kan leva sig in i. Men problemet blir n�r jag kanske drar likheten f�r l�ngt.

Jag funderar just nu kring vad jag ska s�ga p� det kvartsamtal jag ska p� i morgon. D�r f�rv�ntas jag beskriva barnet f�r den nya l�raren. Till viss del �r det enkelt. F�r det mesta glad och livlig. Nyfiken, konstn�rlig och smart. Lite distr�. Men sedan ... N�r b�rjar jag gissa och tro att jag vet mer �n jag vet.

Det f�r mig ocks� att t�nka p� hur jag ganska ologiskt f�rv�ntade mig en kraftig symbios, n�stan p� niv�n tankel�sning, n�r mitt f�rsta barn f�ddes. M�rkligt nog var jag inte beredd p� att det skulle komma en helt egen fr�n mig skiljd person. Jag var nog mer of�rberedd p� den skiljev�gg som fanns mellan oss �n jag var of�rberedd p� den oerh�rda tid det tar att ta hand om ett nyf�tt barn. Kanske �r det det som sitter kvar i mig. En f�rv�ntan p� mig sj�lv att verkligen f�rst� mitt barn.

Vi har barnen hos oss en stund till l�ns och det �r viktigt att aldrig gl�mma att de f�ds som helt egna individer. Unika och skiljda fr�n oss redan fr�n f�rsta stund. Fr�n b�rjan beroende av oss och av allt vi har att ge, men sedan tillslut helt oberoende av oss. V�rt jobb �r att �lska och guida. V�r bl�ning �r att de v�xer upp till att inte beh�va oss. Har vi tur har vi blivit v�nner l�ngs v�gen, men egentligen kan vi inte ta f�r givet att bli �lskade tillbaka. Inte heller kan vi tro att vi f�rst�r v�ra barn mer �n vi f�rst�r v�ra f�r�ldrar, eller v�ra v�nner.

Kan alla amma?

noreply@blogger.com (Skorpan) — Tue, 16 Sep 2008 12:38:00 +0000

Nej! Alla kan inte amma.

Men det beh�ver �nd� diskuteras och �ven pr�ntas in i v�rdpersonal och oss alla vanliga i vilken grad det �r sant att folk kan eller inte kan amma. Amning kan ofta tolkas som allt eller inget. S� beh�ver det inte vara. M�nga som tycker sig inte kunna amma anger f�r lite mj�lk som sk�l. F�r lite mj�lk �r egentligen inget som g�r att man inte kan amma. Det g�r ofta bra att delamma i m�nga m�nader.

En annan anledning kan vara att mamman f�r tokigt d�liga r�d eller kanske inga alls fr�n v�rd/omgivning osv. Hon kanske har om�jliga s�r eller br�stb�ld innan n�gon tar amningsproblemen p� alvar. Men detta handlar inte heller om att mamman inte kan amma. Det handlar om att hon misshadlats av omgivningen s� att hon inte f�rm�r utf�ra n�got hon egentligen skulle ha kunnat om hon f�tt r�tt hj�lp och st�d. Men samtidigt �r det viktigt att innse att f�r mamman kan detta bli likv�rdigt med att inte kunna amma just detta barn.

De allra allra flesta kan amma i n�gon grad. Amning beh�ver inte betyda att barnet f�r all sin f�da fr�n mammas br�st. Den beh�ver faktiskt inte f� en droppe f�r att det ska kunna r�knas som amning i n�gon grad.

Alla med minst ett br�st och en bebis som kan och vill suga har ocks� f�ruts�ttningar att amma, i alla fall till en del.

Sedan finns det mammor som har s�danna sv�righeter med amningen att det �r b�ttre att inte amma. De kan ha sm�rtor, �ckelk�nnslor, bli deppiga eller inte alls trivas med amningen. Det finns ocks� mammor som beh�ver medicin som �r dirrekt ol�mplig i kombination med amning. Dessa mammor kan man s�ga faktiskt inte alls kan amma. Det ska s�gas att de �r v�ldigt f�, men det syns inte utanp� vilka de �r.

Sedan finns det mammor som faktiskt inte f�rm�r producera nog med mj�lk oavsett yttre f�ruts�ttningar. Dessa �r ocks� f�, men de finns. Anledningarna kan vara problem med �mnesoms�ttningen, br�stoperationer och s�llsynt, men existerande, kvinnor med medf�tt lite k�rtelv�vnad. Alla dessa kan amma, men kanske inte helamma, i alla fall kanske inte hela de 6 f�rsta m�naderna.

S� finns det mammor som just f�r stunden eller med just detta barn inte kan producera nog med mj�lk. H�r finns det en stor m�ngd anledningar. Det vanligaste �r nog att barnet inte �r effektiv nog i sin mj�lkningsteknik. Det kan i sin tur ha m�nga olika orsaker. Tr�tthet, ett inte optimalt tag, tungband, k�k-gomspalt eller annat. Att inte just f�r stunden producera nog med mj�lk kan ocks� bero p� att barnet beh�ver komma till br�stet oftare �n det f�tt. Det �r vanligt att barn de f�rsta m�naerna vill och beh�ver ammas 8-12 g�nger per dygn. Fast n�got f�rre eller betydligt fler g�nger ocks� �r normalt. St�rre barn varierar �n mer i frekvens allt fr�n 5 till helt om�jligt att r�kna. Dessa mammor kan om de vill tr�na in en b�ttre teknik, f� hj�lp med tungband och �ven gomspalt (�ven om det ibland �r sv�rt) och/eller �ka amningsfrekvensen och sedan kunna helamma. Amma kan de i alla fall.

Sedan kan omst�ndigheter i b�rjan av amningen eventuellt leda till problem l�ngre fram. Det finns r�n som s�ger att en otillr�cklig stimulans av br�sten den f�rsta tiden kan ge en f�rliten maxkapacitet med just det barnet och leda till mj�lk i minsta laget n�r barnet blivit lite st�rre.

Jag har letat efter artikelst�d f�r detta och hittat lite, men inte sett riktigt att det h�nger ihop. Men jag �terkommer med mer fakta.

I alla fall, s� kan det vara s� att man st�ter i "taket" p� sin produktion vid 2, 3 eller 4 m�nader p� grund av omst�ndigheter man inte r�r f�r under barnets f�rsta vecka. Har man kollat tekniken, ammar mycket ofta (Jag vet att det �r ett oprecist uttryck, men jag menar verkligen ofta, inte "intensivamning = varanann timme", utan troligen mer. Fast samtidigt finns det en variation i vad mammor kan acceptera s� d�rf�r kan gr�nsen inte s�ttas strikt) och enligt konstens alla regler och m�ngden inte g�r upp nog. D� kan man kolla bak�t f�r att se vad som h�nt tidigare. Men amma kan mamman g�ra. �r barnet 3 m�nader kanske hon en tid f�r tillmata med ers�ttning, men �r barnet 4 m�nader kan hon b�rja med sm� smakisar i st�llet och amma p� s� l�nge hon vill.

Men samtidigt ska man veta att barn ofta stannar av i uppg�ngen runt 3 m�nader. S� det gills inte som ett problem om en liten tjockis som g�tt upp flera hundra gram i veckan stannar av och st�r still ett tag, men m�r bra och kissar som den ska.

Vad ville jag s�ga?

Jo, bilden �r en av en blandad verklighet. En del kan verkligen inte amma, andra r�ker i kl�m och kan d�rf�r inte. De flesta kan amma och majoriteten av dem kan givet bra hj�lp och st�d �ven helamma.

ALLA mammor oavsett var i denna bild de befinnersig f�rtj�nar respekt och st�d i sina val.

S�mnmetoder igen

noreply@blogger.com (Skorpan) — Wed, 05 Dec 2007 17:49:00 +0000

S� har av olika anledningar diskusioner kring den s� kallade 5 minuters metoden dykt upp i min v�rld igen. Jag kan b�rja med att s�ga att jag inte �r en v�n av metoden. Den �r horribel.

Vill man l�sa om den kan man g�ra det p� den Svenska variantes "uppfinnare" Berndt Eckerbergs hemsida. Jag ska s�ga att den ocks� inneh�ller en hel del bra information om hur sp�dbarns s�mn fungerar av naturen. Det som skiljer min syn p� saken fr�n hans �r att han sedan s�ger att det ju inte g�r att efterh�rma j�gare- och samlaresamh�llet p� ett s�tt som g�r ett naturligt sovande m�jligt. Han tycker i st�llet att barn som inte sj�lva sover modernt ska l�ras att g�ra det med hans version av det som p� engelska kallas Controled Crying.

Broschyren fr� hur man i detalj g�r f�r att l�ra barnen sova finns inte p� n�tet. Lika bra det, f�r i alla fall jag blir illam�ende av att l�sa hur man om barnet skriker s� att det kr�ks, ska byta lakan utan att ta upp barnet ur s�ngen.

Jag tror inte att friska familjer, med psykiskt rimligt stabila f�r�ldrar, beh�ver uts�tta sig sj�lva eller barnen f�r detta. Det g�r f�r det f�rsta att anpassa s�mnen till mer naturliga m�nster. Sover man n�ra varandera �r det ingen st�rre uppoffring att s�va om ett barn som vaknar. F�r det andra s� om man som f�r�lder har s�mnproblem i form av tex sv�rt att somna om eller l�ttst�rdhet, s� finns mildare s�tt att gradvis och utna att �verge barnet och ignorera dess signaler gradivs v�nja det vid att klara n�tterna mer sj�lvst�ndigt. �r det m�jligt tror jag dock att den f�rsta varianten �r det b�sta.

F�respr�kare av metoden framh�ller att den funkar. Det g�r den f�r en stor m�ngd barn! Det finns inga som helst tvivel om det. Det finns en stor m�ngd studier p� det. Dett finns tom studier som visar att barnen skriker mindre och under den korta tid de har f�ljts upp skrikigt mindre och verkat n�jda. Sk�nt antagligen f�r stressade f�r�ldrar, som inte vet b�ttre. Men �r det alltid bra att inte skrika? Om man slutar protestera f�r att det st�r klart att ingen lyssnar p� en i alla fall? �r det bra? Jag tycker inte det.

Citerar Jesper Juul:

"Denna och liknande metoder har sina r�tter i beteendeterapin och saknar varje sp�r av �msesidighet. Det �r en ensidig strategi som de vuxna (makthavarna) uts�tter barnet (den maktl�sa) f�r, och det enda som den vuxna i b�sta fall f�r ut av metoden �r att barnet l�r sig somna p� kommando. Det �r samtidigt en metod som inte intresserar sig f�r karakt�ren p� de inb�rdes relationerna i familjen,... .., Metoden har inget med uppfostran eller samspel att g�ra utan �r ett slags dressyr."

Australian Association for Infant Mental Health Inc. Har sammanst�llt detta sina onda aningar om metoder av detta slag:

http://www.aaimhi.org/documents/posi...led_crying.pdf

I korthet �r v�l det viktigtast att ingen verkligen forskat p� vilken stress barnen uts�tts f�r och vilken l�ngsiktig effekt detta f�r p� barnen. De skriver att metoden �r fullkomligt ol�mplig f�r barn som redan utsats f�r separationer fr�n sina f�r�ldrar, tex p� grund av sjukhusvistelse, att f�r�ldern varit borta eller att barnet �r adopterat. Men jag har h�rt om Svenska adoptivf�r�ldrar som f�tt metoden rekomenderad av BVC. Vansinnigt!

De skriver ocks� att familjen situation, barnets fysiska h�lsa och f�r�ldrarnas phsykologiska v�lm�ende och eventuella st�dbehov b�r unders�kas i f�rsta hand.

Och givetvis att barn av sig sj�lva f�r ett "ordnat" s�mnm�nster n�r behovet av f�r�ldrarna p� natten och den naturliga s�mnrytmen �ndras.

Vidare har man kunnat konstatera (Vidberg och Vidberg) i en unders�kning som egentligen handlade om �verg�ngsobjekt att barn utvecklas i mer positiv riktning p� sikt om de till�ts st�ra sina f�r�ldrar med sina bekymmer p� natten ocks�. Mer om den studien skriv jag en tidigare blogg.

James McKenna listar p� sin sida, och jag har samma lista p� min sida, en rad artiklar som visar p� att barn som f�tt dela s�mn med vuxna har en rad psykologiska f�rdelar som unga vuxna �ver dem som nekats detta. Det betyder att ensamsovande HAR negativa effekter.

Det finns ingen som har bevis, i dagsl�get, f�r att metoden �r skadlig, men indicier p� att den inte leder mot en optimal utveckling f�r barnet. Jag har heller inte sett n�gra bevis p� att den skulle vara ofarlig. Ska man tro Eckerberg sj�lv, s� g�r metoden ut p� att genom tv�ng, som liknar hj�rntv�tt, arbeta bort barnets naturliga s�mnm�nster till f�rsel f�r ett onormalt s�mnbeteende. Det tycker inte jag att man b�r g�ra utan att vara s�ker p� att det inte ger negativa effekter.

Sk�lla p� barnen

noreply@blogger.com (Skorpan) — Thu, 11 Oct 2007 13:12:00 +0000

Jag t�nker mycket p� hur jag, sambon och alla andra runt oss pratar med barn. Bitvis �r det faktiskt ganska dystert, f�r tilltalet �r inte alltid s�rskillt civiliserat.

Att vi sk�ller, gnatar, tjatar, ryter och gn�ller �r knappast n�got nytt f�r mig, men det g�r ju inte det hela b�ttre. Det �r sorgligt vilken brist p� respekt vi visar barnen bara f�r att de �r sm�, inte alltid f�rst�r och inte alltid f�ster samma vikt vid saker som vi g�r.

Samtidigt �r det v�l bara att erk�nna att jag sk�ller och beter mig jag med. Jag vill inte men det v�ller ur mig i alla fall.

Funkar det att sk�lla och tjata? Svaret �r v�l "nja". Tjat funkar p� det stora hela inte. Det leder mest till att barnen slutar lyssna p� oss. Och de blir dessutom avogt inst�llda. Sk�ll �r en mer kompicerad fr�ga. Helt enkelt f�r att resulteten �r mer tvetydiga.

Ett barn som f�r sk�ll kan faktiskt ta sk�llet till sig och lyda. Sk�ll och hot �r m�nga g�nger effektivt om det ENDA man vill ha �r lydnad. Om man egentligen �r intresserad av att l�ta sina barn leva upp till sin fulla potential som fria individer med nyfikenhet och integritet i beh�ll, s� finns det stora risker med att sk�lla.

N�r vi f�rst beter oss hotfullt genom sk�ll och sedan visar upp en mer k�rleksfull sida, som nog �r den vi oftast vill visa upp, s� beter vi oss inte helt olikt en hj�rntv�ttningsprocess. "Metoden" �r v�l anpassad f�r att f� kappitulerade barn, som ger upp motst�ndet och en bit av sig sj�lva f�r att �verleva/passa in.

Som jag ser det finns det olika sorters f�r�ldrar vad det g�ller sk�ll. Det finns de som sk�ller och som tycker att de har r�tt att g�ra det, kanske tom att det �r deras plikt f�r att forma arnen, de som inte alls t�nkt �ver det, de som inte vill sk�lla men g�r det �nd� och s� ett litet f�tal som faktiskt lyckas l�ta bli att sk�lla.

Generellt �r det i alla fall s� att barn tilltalas p� ett st�t som f� eller inga vuxna skulle acceptera och att v�ra barn uts�tts f�r denna form av verbala misshandel med omv�rldens goda minne, ibland tom avsev�rda gillande.

Faktum �r ocks� som sagt att jag sj�lv sk�ller. Jag f�rs�ker l�ta bli och jag funderar mycket kring varifr�n sk�llet kommer. Varifr�n v�r kulturs syn p� barnen kommer. Det som styr mitt automatiska handlande och som jag skulle vilja programera om, var sitter det, hur kom det dit och vad kan jag g�ra?

Jag t�nkte unders�ka detta lite fram�ver, s� det blir fler poster! H�ng med!

Hur flyter milj�arbetet d�r hemma?

noreply@blogger.com (Skorpan) — Tue, 19 Jun 2007 09:21:00 +0000

N�r jag nu skrev om milj�n och vad man sj�lv kan g�ra, s� f�r jag ju ber�tta lite hur det g�r hemma hos oss ocks�.

Vad har vi �ndrat?

Vi har n�gra fler energisparlampor
Hela familjen har blivit n�got b�ttre p� att sl�cka lampor efter oss
Jag kopplade "standby-maskiner" (TV, DVD, sterio mm) till en f�rl�ngningsdosa med str�mbrytare. Och vi kommer f�r det mesta ih�g att st�nga av str�mmen d�r ocks�.
Vi har b�rjat dra ur Micron, s� att den inte drar str�m n�r den inte anv�nds.
Jag har inte shoppat n�got on�digt p� snart en m�nad.
Jag har i n�got st�rre utstr�ckning �tit vegetariskt.
St�nger av vattnet medan jag borstar t�nderna och har f�rs�kt korta ner mina p� tok f�r l�nga duschar.

Mer ofrivilligt har vi dessutom slutan anv�nda diskmaskin, den har g�tt s�nder...

Vad vi redan sedan tidigare �r koldioxidsn�la g�llande �r att vi inte har n�gon bil och v�ldigt s�llan unar oss taxi, s� vi �ker n�stan bara kommunalt.

Vad har du gjort?

Mindfullness

noreply@blogger.com (Skorpan) — Tue, 15 May 2007 11:39:00 +0000

Det var inte s� l�nge sedan hade tom Vi F�r�ldrar en artikel om Mindful parenting. Det g�r att g� kurser i mindfullness och det g�r att k�pa b�cker och CD-skivor om det (�ven den "alternativa v�rlden" �r kommersialiserad). Det �r lite av ett innebegrepp.

Men som med s� mycket annat, s� �r det som f�respr�kas inte nytt. Gammal visdom har tagits upp och packats om. G�r du kurs i mindfullness, s� g�r de "bodyscann"-sesioner och andnings�vningar du g�r ut p� i stort sett det samma som vid meditation. Avsikterna �r delvis de samma delvis lite olika. I b�da falle vill man komma i kontakt med de delar av hj�rnan/sinnet som inte �r verbal, f�r att tr�na den, lugna den och p� s� s�tt n� ett stabilare mer harmoniskt s�tt att leva. Mindfullness �r till en stor del en reaktion p� hur sv�rt det b�rjar bli i dagens informationssp�ckade v�rld, att verkligen koncentrera sig p� en sak i taget.

Barn �r mindre f�rst�rda av den uppskruvad v�rld vi lever i och �r i grunden mer n�rvarande h�r och nu. Men som stressad f�r�lder �r det l�tt att inte alls vara h�r och nu, utan redan i sinnet vara dit, d�r man �r p� v�g. En kollision �r oundviklig!

Jag tror att en m�nniska som lever ursprungligt, skulle vara fr�gande inf�r begreppet "mindfullness", skulle skratta �t Yoga och andra metoder som st�r tillbuds i v�r stressade v�rld f�r att lugna ett skenade sinne. Men eftersom vi inte lever ursprungligt och v�ra hj�rnor tr�nats p� ett s�tt som tydligt f�rst�rker gr�nsen mellan det medvetan � ena sidan och det undermedvetna och k�nnslorna � den andra, s� �r verktyen till bra hj�lp f�r att uppv�ga det och f� hj�rnans olika funktioner att spela n�rmre varandra igen och sakta ner och lyssna p� alla delar.

Ska vi kunna m�ta barnen d�r de �r, hinna njuta av livet och dessutom kanske kunna h�ja v�r k�nnsla av innre v�lbefinnande, d� �r det faktiskt ingen dum id� att �gna en stund att �va mindfullness, meditera eller g�ra Yoga. G�rs det regelbundet, ger det bevisligen resultat. Och �ven om kognitiv beteende terapi eller Prozac kan ge liknade resultat, s� har �tminst�nne den senare en del trista biverkningar, medans alla k�nda biverklningar av meditation �r positiva.

The Mindful Parent Website and The Morning Cup

http://www.itsybitsyyoga.com/

Milj�n

noreply@blogger.com (Skorpan) — Fri, 11 May 2007 09:06:00 +0000

Fr�n att ha varit lite lagom engagerad i milj�fr�gor, st�ttat Greenpeace och WWF med pengar, handlat rimligt ekologiskt, l�mnat saker p� �tervinning och letat reda p� l�genergilampor n�r de gamla gl�dlamporna g�tt, s� har milj�fr�gan tr�ngt sig p� och blivit mer akut. Med Al Gores An Inconvenient Truth och att FN nu fastslagit l�ngtg�ende m�l f�r hur vi m�ste l�gga om v�ra liv och minska v�ra utsl�pp av koldioxid, s� b�r det vara uppenbart f�r alla och en var att vi m�ste g�ra n�got.

Det �r skr�mmande, det vi st�r inf�r. Allvarligt och skr�mmande. Att l�gga om v�ra liv, �r skr�mmande, att inte g�ra det betyder att vi l�ter oss ledas in i en katastrof. Detta har allt att g�ra med v�ra barn. Vilken v�rld vill vi l�mna �ver till dem? Vilka liv ska de leva? Hur f�rbereder vi dem f�r en v�rld d�r att konsumera inte �r likv�rdigt med att vara en god medborgare som h�ller de ekonomiska hjulen rullande?

Det �r v�ra f�r�ldrar och v�ra far om morf�r�ldrar som ovetande om konsekvenserna av deras handlande har f�rsatt oss i den situation vi nu befinner oss. V�ra barn kommer med stor sannolikhet vara bland dem som betalar den st�rsta och framf�r allt h�rdaste delen av den skulden, som tar konsekvenserna.

Vi �r generationen som m�ste f�rst� och som m�ste agera. Vi m�ste b�rja idag, eller helst redan ha b�rjat. Vi m�ste b�rja i stort och sm�tt. S�g inte att du inget kan g�ra, f�r det kan du! K�r inte bil n�r du inte m�ste, m�ste du k�ra bil v�lj en som inte g�r p� bensin, eller som �tminstone drar lite bensin ist�llet f�r mycket. Sl�ck lampor som inte beh�ver vara t�nda, v�lj bort on�dig plast och on�diga f�rpackningar, skaffa en m�jlighet att st�nga av str�mmen till elektronik som annars st�r i "stand by" och b�rja st�lla om hj�rnan till att inte t�nka p� allt du vill k�pa och ist�llet konsumera bara det du faktiskt beh�ver. Ta det gradvis, men b�rja idag!

Jag ska b�rja och k�nner en viss obekv�mlighetsk�nsla �ver att det enda av det jag idag b�r med mig - kl�der handv�ska, ryggs�ck och inneh�ll - som �r �ldre �n ett �r �r ryggs�cken. Jag �r skyldig till on�dig konsumtion - min nya kofta, min iPod och min nya handv�ska - men vi kan i varje stund bara handla s� gott som vi har f�rst�nd till. Nu vet jag b�ttre och kan b�rja styra om mitt inre till att t�nka p� nytt s�tt.

Barnen d�, barnen som min blogg ska handla om... Vi m�ste f�rklara f�r dem och jag tror att de m�ste bli lagom skr�mda, men inges hopp. Utan hopp fungerar inget! Vi m�ste f� dem att f�rst� att den skojiga plastsaken p� McDonalds �r d�lig, den �r on�dig, av plast och har �kt l�ngt �ver v�rlden f�r att hamna p� McDonalds i Sverige. Vi m�ste l�ra dem att t�nka klokt redan nu och ge dem en k�nsla av respekt f�r jorden.

Jag lyssnade f�r lite sedan p� en intervju d�r Al Gore och Leonard Cohen b�da var med. De delade mycket oron f�r v�rlden och insikten att problemen bara p� ytan handlar om teknik. I k�rnan �r det ett andligt problem, eller sj�lsligt problem. Problemet ligger i att vi missat k�nslan av tillh�righet, av respekt, kanske v�rdnad, b�de f�r v�ra medm�nniskor, andra djur och den jord, som m�nga religioner beskrivit som v�r moder.

Jag tror att k�nslan av tillh�righet b�rjar med tillh�righeten med f�r�ldrarna n�r man �r sp�dbarn och att anknytningen, tillh�righeten, till gruppen, stammen, �r d�r det b�rjar. Stammens andlighet, i form av moral och etik, hur de f�rh�ller sig till v�rlden, spelar vidare roll. De v�rlds�sk�dningar som �r magiska, med andar och antingen m�nga gudar eller ingen, de v�rlds�sk�dningarna f�r ofta med sig en bild av m�nniskan som en bland m�nga. Djuren �r br�der och systrar och �ven om de liksom vi ing�r i livets kretslopp av att �ta och �tas, s� �r de vi �ter inte mindre v�rda.

Eftersom det b�rjar med anknytningen i familjen, s� b�rjar milj�h�nsynen med att ge barnen en trygg anknytning. D�r efter beh�ver barnen f� med sig en �dmjuk syn p� vad det inneb�r att vara m�nniska.

Det r�der inget tvivel om att vi befinner oss i en krissituation. Men kriser inneb�r m�jligheter att v�xa, eller rent av tv�nget att v�xa. Tillsammans med barnen kan vi v�xa till nya m�nniskor som b�ttre klarar de rav vi st�r inf�r nu!

Att amma de f�rsta m�naderna

noreply@blogger.com (Skorpan) — Fri, 30 Mar 2007 08:17:00 +0000

I mitt arbete som hj�lpmamma pratar jag v�ldigt ofta med nyblivna mammor som upplever en stor frustration och ofta oro �ver hur amningen ser ut i b�rjan. V�rst brukar det vara mellan 4 och 8 veckor efter f�dseln.

Frustrationen kommer sig av att de k�nner sig v�ldigt l�sta av att amma l�nga stunder i str�ck framf�r allt p� kv�llarna. De vill och k�nner krav p� sig att g�ra annat �n att sitta i soffan och amma. Vi �r drillade att g�ra saker och jag tror att f�r m�nga k�nns inta amma som att "g�ra n�got".

Oron bygger p� en f�rest�llning att bebisen borde amma och sedan vara m�tt och glad och kanske klara sig sj�lv ett tag. Det att bebisen vill till br�stet v�ldigt kort efter en avslutad amning ger en oro f�r att bebisen inte f�r nog med mj�lk. Detta �r en f�rest�llning som verkar seglivad och som ofta sp�s p� av mormor och farmor, som troligen fick veta att bebisar skulle �ta var 4:de timme och om de inte stog sig fick man ge ers�ttning.

Idag finns mer kunskap om amning och vi vet att amning funkar b�st om bebisen f�r styra och vi vet ocks� att amningen �r mycket mer �n bara mj�lken. Ibland kan jag n�stan t�nka att mj�lken bebisen f�r egentligen bara �r en lycklig bieffekt av att man ammar och att amningens fr�msta uppgift egentligen �r att tr�sta och h�lla bebisen n�jd.

Men, vad kan man s�ga till en frustrerad orolig mamma?

S� h�r svarade jag nyligen till en mamma:

"Det du upplever �r helt normalt. Det �r n�rmast precis som det ska vara. I princip alla s� sm� bebisar vill ligga hela kv�llarna vid br�stet och mer eller mindre bara byta mella br�sten. Det �r inte ett tecken p� att mj�lken inte r�cker utan ett tecken p� att du har en normal bebis. Jag har definitivt haft det s� med b�da mina och de har blivit normalviktiga, eller n�ja 2:an var redigt tjock vid 6 m�nader .

Vill du veta om han f�r nog med mj�lk, s� titta p� hur han kissar. Det b�r g� att byta i alla 5 eng�ngsbl�jor med n�got bl�tt eller kladdigt i och om han kissar s� att du ser kisset s� b�r det vara n�stan of�rgat. D� f�r han nog.

Vad det g�ller kv�llen, s� har n�stan alla s� sm� bebisar sin l�ngsta vakenhetsperiod d� och har under dagens aktiviteter byggt upp ett behov av att vara n�ra. Det �r nog bra att t�nka p� att amningen absolut inte �r bara mat, i alla fall inte f�r bebisarna sj�lva. F�r en bebis �r tiden vid br�stet favorits�ttet att umg�s. Det �r ett s�tt att tanka trygghet och sj�lslig n�ring lika mycket som det �r ett s�tt at tanka mj�lk.

Din son �lskar helt enkelt att vara n�ra dig och br�stet �r det b�sta han vet. I den �ldern ska det vara s�.

Sj�lv kan man ju bli frustrerad f�rst�ss, men denna period �r inte s� l�ng, runt 10 veckors �lder brukar detta avta och man b�rjar kunna g�ra annat p� kv�llarna. Tills dess �r det oftast effektivast att gilla l�get. Bebisen blir n�jdast d� och en missn�jd bebis �r inget skoj f�r n�gon. Se till att du sitter bekv�mt, att du har f�rstr�else i n�rheten, TV, b�cker, telefon och mat du kan �ta medan du ammar och dricka f�rst�ss. Du beh�ver inte titta din bebis djupt i �gonen hela tiden, utan bara h�nga med p� n�r han s�ker kontakt.

Se till att du har uppbackning. Med en s� liten bebis tar bebisen massor med tid, vilket g�r att det �r sv�rt att hinna med hush�llsarbete. Det betyder att barnets far b�r dra det tunga lasset p� det omr�det, �ven om du �r hemma. Han har kanske ett 8-6 jobb, du har ett 24/7 jobb. Se till att han fixar mat, st�dar och faktiskt �ven passar upp p� dig. Givetvis �r det en hitt om han g�r s� mycket det g�r av b�randet, h�llandet, bytandet och badandet som han kan. Det vinner ni alla p�, men s� h�r i b�rjan handlar pappavarandet ganska mycket om att se till att mamman m�r bra."

Det finns givetvis mer att s�ga och givetvis upplevs frustrationen och oron olika starkt av olika mammor. F�r m�nga r�cker det l�ngt att veta att barnet m�r bra, att denna period inte �r s� l�ng och att de inte �r ensamma. Men det finns de som upplever frustrationen s� stark att de inte rikgti tar till sig bebisen, eller att amningen faktiskt st�rs av att mamman inte kan vara avslappnad. �r det s�, s� kanske det beh�vs mer �n bara n�gora enkla ord f�r att l�sa problemen.

Svar fr�n Livsmedelsverket

noreply@blogger.com (Skorpan) — Wed, 28 Mar 2007 06:13:00 +0000

Jag m�ste ju skriva att jag f�tt svar fr�n Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket avser att bevaka sina delar av WHO-koden, s�som sammans�ttning och m�rkning, �ven i framtiden och livsmedelsverket tycker att koden �r mycket viktig.

Det �r komplicerat detta med koden. Jag kan upplysa den som inte vet detta om att det �r tre myndigheter som hj�lps �t att bevaka koden, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och Konsumentverket.

Konsumentverket har enligt min uppfattning varit st�ndigt flata eller rent ointresserade av att f�lja upp koden. De ansvarar f�r delen som har med marknadsf�ring att g�ra. Deras arbete kompliceras f�rst�ss av att den striktare skrivnngen av den svenska koden inte �r lag, utan endast en frivillig �verenskommelse med barnmatsf�retagen.

Socialstyrelsen bevakar den del som har med sjuk- och h�lsov�rd att g�ra. Det �r Socoalstyrelsen som planerar att upph�va sin del av koden. Detta oroar Livsmedelsverket. Det oroar mig med. Om sjukv�rden inte f�ljer koden, s� �r risken stor att v�rdens amningsv�nlighet helt undermineras, n�got som skulle f� sorgliga koncekvenser. Kvinnor �r beroende av v�rden f�r att f� en bra amningsstart och de �r beroende av hj�lp fr�n v�rden om de f�r komplikationer under amningen.

Nu ska jag kontakta Kerstin Nordstrand p� Socialstyrelsen. Det verkar ju som om hon �r den jag beh�ver fr�ga. Kanske m�r hon bra av att fler g�r det samma?

I Amningsnytt om �ndringarna i den svenska till�mpningen av koden

Lite l�nkar:

http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=12555&epslanguage=SV

http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/
livsmedelsinfo/modersmjolksersattningar_och_tillskottsnaringar/
internationella_koden_om_marknadsforing_av_modersmjolksersattningar/

http://www.evira.fi/attachments/elintarvikkeet/
elintarviketietoa/aidinmaidonkorvikkeet/
forsaljning_och_marknadsforing_av_modersmjolksersattningar_-
_anvisning_till_tillsynsmyndigheter_och_naringsidkare.pdf