Döden kommer alltid olägligt

Så har det hänt. En av familjens goda, goda vänner har rykts bort alldeles för tidigt.

Min blogg handlar ju om barn, mest hade jag tänkt att den skulle handla om föräldraskap av nära/naturligt/AP typ, men idag finns sorgen här så påtagligt och präglar hela samvaron i familjen. Jag har ingen aning om hur det skiljer sig mellan familjer med olika filosofi bakom sin gemenskap. Avbräck och förstämning måste råda hur man än förhåller sig till annat.

Mina barn visar, så små de är, tydligt att de vet att vi är ledsna, den stora förstår nog lite i alla fall vad som hänt och vet ju vem vännen är. Mest reagerade han dock på mina tårar, han ville trösta och på det faktum att vännen inte var äldre än mamma och pappa. Att människor kan dö innan de är supergamla är inget han vill tänka på.

En vän till mig skrev "Döden kommer alltid olägligt" och så är det. Det finns ingen rätt tid att dö, alltid lämnar man efter sig sorg, saknad och ett hål i mänsklighetens stora väv.

Ett vet jag, har man barn går livet vidare, i en förstämd bubbla av overklighet, men maten måste lagas och blöjor bytas, slagna knän blåsas och klosstorn betraktas.

När döden kommer nära står det klart att nu är det vi har och i nuet är den enda plats vi verkligen kan leva. Barnen lever där, så jag följer dem nu.

Vi saknar dig för alltid D.