Samsovning

En dag som idag, när jag sitter och gäspar på jobbet för att 4:a åringen valt att sova i familjesängen och i sina försök att rymmas under mitt täcke stora delar av natten tagit spjärn med fötterna mot min rygg, kan man ju fundera över vilka fördelar det finns med att samsova.

Sedan har ju också för någon vecka sedan några av Sveriges ledande barnläkare gått ut med nya rekommendationer rörande hur man bör ordna det för barnen under sömn för att minimera risken för plötslig spädbarnsdöd. Säkerheten är ju en viktig aspekt för alla föräldrar, man vill ju sina barn väl, så vad innebär den nya rekommendationen att barn bla inte bör dela säng med föräldrarna under i alla fall de första 3-4 månaderna, eventuellt med ett undantag för den allra första månaden då i princip inga barn dör av plötslig spädbarnsdöd?

I USA har rekommendationerna under flera år varit emot samsovning, men i Sverige har inställningen varit liberalare, då man värderat de positiva effekterna samsovning har på amning och anknytning.

Själv tycker jag att det är knepigt att säga något tvärsäkert. Förstod jag saken rätt räknade man med att ca 2 barn ytterligare per år skulle överleva i Sverige om man undvek att samsova de första månaderna. Hur den siffran tagits fram vet jag tyvärr inte; kanske skulle man ringa Hugo Lagercrantz och fråga? Det finns många frågor kring detta. Vilka studier är huvudsakligen bas för beslutet? I vilken grad påverkar det hur man samsover, då menar jag val av täcken, underlag mm som av många tas upp i listor över hur man samsover säkert. Vad jag förstått har de i någon studie sett en ökning av dödligheten hos spädbarn som sover bredvid föräldrarna även hos föräldrar som inte röker (eller har de bara kollat moderns rökvanor?) Men vilka andra omständigheter har det tagits hänsyn till? Hur värderar man 2 barns överlevnad mot kanske 100000 barns enklare anknytning och amning? Det går väl inte ens att jämföra, eller?

De studier jag har läst skiljer sig åt mycket beroende på om forskarna brytt sig om att göra skillnad på sovomständigheterna eller inte. Det är tyvärr ett faktum att barn riskerar att dö om föräldrarna sover med dem efter att ha druckit alkohol, använt droger eller om de av något annat skäl sover onormalt tungt. Det är också farligt för ett spädbarn att sova med föräldrarna, eller överhuvudtaget förresten, i en soffa. Soffor är ju ofta fluffiga och/eller har springor och vinklar barnet kan fastna i eller få in ansiktet i. Det är också olämpligt att ett spädbarn sover bredvid ett annat barn. Det finns studier som tyder på att det är extra riskabelt för spädbarn upp till 14veckors ålder att sova i föräldrarnas säng. Bla finns en studie ?Babies sleeping with parents: case­control study of factors influencing the risk of the sudden infant death syndrome? av Peter S Blair et al som kan hittas via http://www.bmj.com/ som finner att bebisar upp till 14 veckor har en högre risk att dö om de sovern med föräldrarna. Författarna påpekar dock att skillnaden inte blir signifikant om man korrigerade för moderns alkoholintag, tidigare för dålig sömn, trångboddhet och användningen av duntäcken.

De svenska läkarna hävdade att riskerna med att sova brevid en vuxen var att dels kunde barnet bli för varmt och dels kunde barnet hamna så nära den vuxnas kropp att det andades in samma luft för många gånger. Det första verkar enkelt att undvika, med mindre kläder och täcken, det andra känns otroligt att det skulle hända om inte föräldern just av något skäl sov onaturligt djupt.

En ganska ny studie gjord i Storbritannien Major epidemiological changes in sudden infant death syndrome: a 20-year population-based study in the UK av Peter S Blair PhD et al slår fast att andelen barn som dör av PSD i föräldrasängen gentemot andelen som dör i spjälsängen har ökat under de gångna åren. Detta anser de dock beror på dels att antalet barn som dör i spjälsängen minskat pga rådet att lägga barnet på rygg och dels på att fler barn dör då de sover med föräldern i en soffa. Studien lämnar dock en hel del saker obesvarat och mer studier efterfrågas.

James McKenna har också gjort inlägg i debatten Why babies should never sleep alone: A review of the co-sleeping controversy in relation to SIDS, bedsharing and breast feeding och påpekar att sambanden knappast är enkla och att barn hur som helst inte ska sova ensamma. Han har också en bra FAQ om samsovning, säkerhet, fördelar och om PSD (SIDS) Det finns också en länk till "Sudden Infant Death Syndrome" Cambridge Handbook of Child Development. I den sistnämnda kan man på sidan 4 se en bild som klargör att det hur som helst inte verkar finnas något entydigt samband mellan antalet dödsfall i PSD och andelen samsovande. En sak som ser konstig ut där tycker jag dock är 0:orna i statistiken från Kina. Kan det vara så att det verkligen är 0, eller putsar de Kinesiska myndigheterna sin statisitk?

Men vad är fördelarna med att samsova?

Den mest uppenbara är att man som mamma inte behöver vakna lika mycket, kanske oftare, men inte lika mycket. Det går att amma i sömnen! Sedan kommer fördelar som har med att göra att barnet blir lugnare och att allt tyder på att anknytningen blir enklare och att spädbarn rent allmänt mår bra, får lägre halter stresshormon i kroppen av att vara i beröring med vuxna. Det finns studier som tyder på att mammans rytm i hjärtslag och andning stödjer barnets hjärtrytm och andning. Samsovning är en faktor som underlättar amning och amning har många fördelar. Sedan är det trots en del nätter med sparkar i ryggen faktiskt mysigt att sova nära varandra. Väldigt mysigt är det till och med.

Vad ska man göra då?

Jag tänker inte råda någon annan, men får jag ett barn till så har jag svårt att tänka mig något annat än att sova med det barnet också i min absoluta närhet. Kanske har mer studier tillkommit då, kanske har man till och med löst gåtan med PSD, några britter tror i alla fall att de är gåtan på spåret. Men oavsett så kommer jag ha barnet alldeles bredvid mig, men jag har kommer aldrig att röka, inte vara onykter, inte använda droger, inte ha ett duntäcke och om jag tror mig sova onormalt tungt eller opålitligt, som då jag tex har hög feber, så kommer jag skydda mitt barn. Jag kommer att se till att barnets sovplats är fri från lösa saker, har en fast jämn yta och att barnet sover svalt. Sedan tror jag själv att det är lämpligt att endast den primära vårdaren sover med spädisen och kanske rent av att mamman bör amma för att till fullo vara i synk med barnet. Jag har i alla fall märkt en skillnad på hur väl jag nattetid reagerat på barnen beroende på om det varit jag eller deras far som haft huvuddelen av tiden med barnen. Jag har också läst att amningshormonerna hindrar mamman från att gå ner i den allra djupaste sömntypen, vilket låter listigt om man hela tiden behöver vara medveten om ett spädbarn vid sin sida.

Era val är era och känner man sig osäker kan ju en sidovagn eller en produkt av typen ?Snuggle Nest? vara en idé.