Hold on to your kids

På sista tiden har det varit mycket prat och skriverier om ungas psykiska hälsa. Det är tämligen deprimerande läsning. Självmordsstatistiken visar på att allt fler tonåringar mår riktigt dåligt.

Imorse läste jag rubriker om hur barnen hittar stöd i eländet på nätet, i bloggar och liknande. Det gör de när vuxenvärlden sviker dem dubbelt, först genom att bidra till eller att rent av skapa depressionen. Sedan genom att inte heller hjälpa, utan istället hänvisa till brist på vårdplatser.

Ironiskt att jag just har börjat läsa ?Hold on to your kids? av Neufeld. Tesen i den boken är att barn i dag (och hela efterkrigstiden) orienterar sig efter jämnåriga i stället för vuxna förebilder och att detta leder till svårigheter i uppfostran, att barnen får svårare att växa upp med omogna jämnåriga som guider. I ytterligheten leder detta till tex kriminalitet självmord. För de flesta stannar det dock vid mycket mildare problem.

Detta är en av anledningarna till att bygga upp och bevara anknytningen till barnen. Med anknytningen kommer orienteringen. Föräldrarnas kärlek är viktig, men räcker inte för att barnen ska följa.

Förfärande är att jämnårigas, många gånger hårda, omdöme värderas så högt av så många tonåringar att det märks i statistiken över anledningar till självmord.

Nog är det dags för föräldrar att åter vara ledstjärnor för sina barn. Icke-dömande och gränslöst älskande föräldrar, som behandlar barnen med respekt.