Sömnmetoder igen

Så har av olika anledningar diskusioner kring den så kallade 5 minuters metoden dykt upp i min värld igen. Jag kan börja med att säga att jag inte är en vän av metoden. Den är horribel.

Vill man läsa om den kan man göra det på den Svenska variantes "uppfinnare" Berndt Eckerbergs hemsida. Jag ska säga att den också innehåller en hel del bra information om hur spädbarns sömn fungerar av naturen. Det som skiljer min syn på saken från hans är att han sedan säger att det ju inte går att efterhärma jägare- och samlaresamhället på ett sätt som gör ett naturligt sovande möjligt. Han tycker i stället att barn som inte själva sover modernt ska läras att göra det med hans version av det som på engelska kallas Controled Crying.

Broschyren frö hur man i detalj gör för att lära barnen sova finns inte på nätet. Lika bra det, för i alla fall jag blir illamående av att läsa hur man om barnet skriker så att det kräks, ska byta lakan utan att ta upp barnet ur sängen.

Jag tror inte att friska familjer, med psykiskt rimligt stabila föräldrar, behöver utsätta sig själva eller barnen för detta. Det går för det första att anpassa sömnen till mer naturliga mönster. Sover man nära varandera är det ingen större uppoffring att söva om ett barn som vaknar. För det andra så om man som förälder har sömnproblem i form av tex svårt att somna om eller lättstördhet, så finns mildare sätt att gradvis och utna att överge barnet och ignorera dess signaler gradivs vänja det vid att klara nätterna mer självständigt. Är det möjligt tror jag dock att den första varianten är det bästa.

Förespråkare av metoden framhåller att den funkar. Det gör den för en stor mängd barn! Det finns inga som helst tvivel om det. Det finns en stor mängd studier på det. Dett finns tom studier som visar att barnen skriker mindre och under den korta tid de har följts upp skrikigt mindre och verkat nöjda. Skönt antagligen för stressade föräldrar, som inte vet bättre. Men är det alltid bra att inte skrika? Om man slutar protestera för att det står klart att ingen lyssnar på en i alla fall? Är det bra? Jag tycker inte det.

Citerar Jesper Juul:

"Denna och liknande metoder har sina rötter i beteendeterapin och saknar varje spår av ömsesidighet. Det är en ensidig strategi som de vuxna (makthavarna) utsätter barnet (den maktlösa) för, och det enda som den vuxna i bästa fall får ut av metoden är att barnet lär sig somna på kommando. Det är samtidigt en metod som inte intresserar sig för karaktären på de inbördes relationerna i familjen,... .., Metoden har inget med uppfostran eller samspel att göra utan är ett slags dressyr."

Australian Association for Infant Mental Health Inc. Har sammanställt detta sina onda aningar om metoder av detta slag:

http://www.aaimhi.org/documents/posi...led_crying.pdf

I korthet är väl det viktigtast att ingen verkligen forskat på vilken stress barnen utsätts för och vilken långsiktig effekt detta får på barnen. De skriver att metoden är fullkomligt olämplig för barn som redan utsats för separationer från sina föräldrar, tex på grund av sjukhusvistelse, att föräldern varit borta eller att barnet är adopterat. Men jag har hört om Svenska adoptivföräldrar som fått metoden rekomenderad av BVC. Vansinnigt!

De skriver också att familjen situation, barnets fysiska hälsa och föräldrarnas phsykologiska välmående och eventuella stödbehov bör undersökas i första hand.

Och givetvis att barn av sig själva får ett "ordnat" sömnmönster när behovet av föräldrarna på natten och den naturliga sömnrytmen ändras.

Vidare har man kunnat konstatera (Vidberg och Vidberg) i en undersökning som egentligen handlade om Övergångsobjekt att barn utvecklas i mer positiv riktning på sikt om de tillåts störa sina föräldrar med sina bekymmer på natten också. Mer om den studien skriv jag en tidigare blogg.

James McKenna listar på sin sida, och jag har samma lista på min sida, en rad artiklar som visar på att barn som fått dela sömn med vuxna har en rad psykologiska fördelar som unga vuxna över dem som nekats detta. Det betyder att ensamsovande HAR negativa effekter.

Det finns ingen som har bevis, i dagsläget, för att metoden är skadlig, men indicier på att den inte leder mot en optimal utveckling för barnet. Jag har heller inte sett några bevis på att den skulle vara ofarlig. Ska man tro Eckerberg själv, så går metoden ut på att genom tvång, som liknar hjärntvätt, arbeta bort barnets naturliga sömnmönster till försel för ett onormalt sömnbeteende. Det tycker inte jag att man bör göra utan att vara säker på att det inte ger negativa effekter.