Stress och tidspress

De senaste månaderna i mitt liv, vilka jag inte tänker gå in på i delatj, har fått mig att fundera på vad stress gör med oss som människor, som föräldrar och vad det gör med barnen.

Stress är ju till att börja med en nödvändighet. Jag menar att ibland kännas sig pressad och att kroppen på det sättet ser till att man under en kort stund kan prestera över sin normala förmåga. Det är ett nedärvt, livsviktigt beteende.

Problement som väl alla vet är när det inte räcker att springa ifrån rovdjuret och sedan i säkerhet andas ut. Problemet uppstår när rovdjuret är kvar konstant på hotande avstånd. Oftast förståss ett högst abstrakt rovdjur, eller något för vilket rovdjuret får vara en symbol.

Den ångest, panik, hjärtklappning, önskan att få vara ifred, irritation och självklart trötthet och symptom i form av sjukdom, som det leder till tillslut går ut över alla, en själv, partnern och barnen.

Jag tror att barn blir stressade så mycket lättare när föräldrarna är stressade. Skrik och panik när alla ska iväg på morgonen ger en otrevlig grund att stå på.

Det finns en hel del att läsa om barn och stress:

tex här: http://www.growingpeople.se/templates/Overview.aspx?id=2669

Själv ska jag försöka genomföra en förändring i TV-vanorna hemma. Tror att det ger en behagligare miljö...

Men jag ska också se över vad jag själv kan göra för att minska min egen stress.

Läser just nu om downshifting http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_363658.svd och det låter så lockande. Har ju downshiftat till viss del, då jag inte jobbar heltid och vi har heller aldrig helt "shiftat upp", utan lever i lägenhet och utan bil. Men vi som alla andra konsumerar ju för mycket. Vilket ju i sig tydligen leder till mer tidspress...

Det ger en del att tänka på...