Lite jämställdhet

Jag kommer att återkomma till stresstemat inom kort. En period nu har ironiskt nog varit för stressad för att tillåta mig tiden att läsa på och skriva så om ämnet.

Nu vill jag ta upp lite annat in emellan.

Under förra veckan fick jag förklarat för mig att det är en trend att föda upp barn med ersättning. Och intrycket jag fick var att den som uttalade detta ansåg att Sverige bara var lite bakom som inte förstått detta, men att det var på gång. I England och Frankrike däremot, där är man "med". Visst är det så att vi ammar ovanligt mycket och länge i Sverige, för att vara ett I-land och en del mammor ammar kanske längre än de innerst inne vill. Men det finns också undersökningar som visar att många i England och Frankrike som skulle vilja amma, men inte annser att det är lönt att börja för deras föräldraförsäkring tillåter inte en hemmavaro som är lång nog för att kunna amma särskillt länge.

I Sverige har vi en helt annan situation. Vi har rätt att vara lediga, utan diskusion tills dess att barnet blir 18 månader. Vi har sammanlaggt 480 dagar med ekonomisk ersättnig från samhället för att vara hemma. Båda föräldrarna antas ta ut delar av denna ersättning. Hälften av dagarna tillhör pappan och hälften tillhör mamman. Till en del kan mamman eller pappan ge bort dagar till den andra.

Vi har också rätt att vara lediga i samband med förlossnignen, oavsett om vi tar ut ersättning för detta eller ej. Mamman har rätt att vara ledig 7 veckor innan och 7 veckor efter. Pappan har 10 speciella pappadagar att ta ut med ersättning för att båda ska kunna vara hemma samtidigt i början och givetvis för att pappan ska kunna vara med på förlossningen.

Det ger svenska föräldrar helt unika chanser att båda två engagera sig intensivt i barnets första tid. Det ger också tid för att både dela lika på ledigheten och att amma enligt de rekommendationer som WHO eller svenska myndigheter gått ut med. Mamman kan helamma till ca 6 månader (under förutsättning att det fungerar) och sedan gå över till delamning och ganska kort efter halvåret nå en nivå på amningen där pappan kan vara hemma med barnet och mamman delamma, genom att amma de tider då de är tillsammans.

Det underbara är att det lämnar oss valmöjligheten: De som vill och kan amma kan göra det utan att stå tillbaka på arbetsmarknaden mer än sina män, och de som av en eller annan anledning vill eller måste ge ersättning kan välja det själva istället för att tvingas in i det av strukturella hinder i föräldraförsäkringen.

Jämställdhet är en het potatis och ett mycket viktigt ämne. Det finns många hinder för jämstäldheten som har med familjebildningen, eller snarare de sociala och kulturella förväntningarna vi har på familjebildningen, att göra. I länder där föräldraförsäkringen är dåligt utbyggd är det svårt att få tid inte bara till amning, utan än värre även till att bygga upp en anknytning till barnet om man vill hänga med i karriären. I Sverige är just det hindret betydligt lägre, även om vi bör och rimligen kan sänka hindret ytterligare.

En så lika delad föräldraledighet som möjligt, när båda föräldrarna har vårdnaden, annser jag personligen, är ytters eftersträvansvärt. Lika så en möjlighet för båda föräldrarna att vara hemma tillsammans om de så önskar den allra första tiden. Här skulle jag vilja se en förbättrad möjlighet till ekonomisk ersättning under längre tid för båda föräldrarna samtidigt.

Men om vi verkligen ska börja tala familj och hinder för jämställdheten, så kommer de verkliga hindren senare, när barnen börjat på dagis och skola. Hämtningar och lämningar och frånvaro på grund av Vård Av Barn. Där har vi de verkliga bekymmren. Mammor tar betydligt mer av detta och går betydligt oftare ner i arbetstid än sina karlar.

Det sorgliga är att när de gör så står de inte bara tillbaka själva, utan de försvårar hela omstruktureringen av arbetslivet mot ett mer föräldravänligt klimat. Att i en mansdomminerad branch "tävla" med män som har full markservice hemma är närmast omöjligt. Själv har jag arbetat med män som hämtar på dagis 1 gång i veckan, aldrig VABar, aldrig städar, aldrig tvättar och aldrig handlar eller lagar mat. Män som faktiskt skulle hamna i en kris om deras fruar lämnade dem, då de i panik skulle behöva lära sig allt detta i vuxen ålder. Karlar som inte heller har förståelse för att jag i ett jämlikt förhållande tar hälften av lämningar och hämtningar, hälften av VAB:en och är med på möten med skola och dagis.

Min åsikt är attdet borde vara självklart att båda föräldrarna går ner i arbetstid och det borde vara självklart att VABen ska delas lika. Men för att nå dit kanske både ersättnignsformer och attityder behöver ändras.