Outsiders

Redaktionen för programmet Outsiders har med ljus och lykta sökt efter svenska föräldrar som ammar barn äldre än 3 år. Detta för att göra vad de kallar en dokumentär.

Jag pratade med en kvinna som ringde och undrade om jag visste någon som var intresserade av att vara med och kanske om jag var en lämplig kandidat. Jag visste ju redan innan hon började prata vad det rörde sig om, för som sagt, de har letat med ljus och lykta och ryktet om deras framfart var snabbare än de själva.

Jag skulle aldrig utsätta mig själv och än mindre mina barn för att vara med i 5:ans freakshow, att jag sedan heller inte ammat barnen så länge att de skulle varit intresserade hör inte hit. Nu verkar det som om de har fått tag i någon, svensk eller utländsk, som ammar sin 7 åring. Amma sin 7 åring har jag inget att säga om, men varför sjutton utsätter de barnet för att vara med i TV?

Att ha barnen med i TVs underhållning tycker jag är rakt av ansvarslöst! Att anmäla sig till TVs nannyprogram trodde jag var illa nog, men jag får erkänna att jag innerligt hoppades att Outsiders inte skulle få ett enda napp på detta.

Vad har långtidsamning gemensamt med manliga sexarbetare, folk som gillar att plåga sig själva, en man som valt att leva som Peter Pan eller folk som låter skönhetsoperationer gå för långt? Ingenting faktiskt! Pinsamt kanal 5!

Hold on to your kids

På sista tiden har det varit mycket prat och skriverier om ungas psykiska hälsa. Det är tämligen deprimerande läsning. Självmordsstatistiken visar på att allt fler tonåringar mår riktigt dåligt.

Imorse läste jag rubriker om hur barnen hittar stöd i eländet på nätet, i bloggar och liknande. Det gör de när vuxenvärlden sviker dem dubbelt, först genom att bidra till eller att rent av skapa depressionen. Sedan genom att inte heller hjälpa, utan istället hänvisa till brist på vårdplatser.

Ironiskt att jag just har börjat läsa ?Hold on to your kids? av Neufeld. Tesen i den boken är att barn i dag (och hela efterkrigstiden) orienterar sig efter jämnåriga i stället för vuxna förebilder och att detta leder till svårigheter i uppfostran, att barnen får svårare att växa upp med omogna jämnåriga som guider. I ytterligheten leder detta till tex kriminalitet självmord. För de flesta stannar det dock vid mycket mildare problem.

Detta är en av anledningarna till att bygga upp och bevara anknytningen till barnen. Med anknytningen kommer orienteringen. Föräldrarnas kärlek är viktig, men räcker inte för att barnen ska följa.

Förfärande är att jämnårigas, många gånger hårda, omdöme värderas så högt av så många tonåringar att det märks i statistiken över anledningar till självmord.

Nog är det dags för föräldrar att åter vara ledstjärnor för sina barn. Icke-dömande och gränslöst älskande föräldrar, som behandlar barnen med respekt.