Skälla på barnen

Jag tänker mycket på hur jag, sambon och alla andra runt oss pratar med barn. Bitvis är det faktiskt ganska dystert, för tilltalet är inte alltid särskillt civiliserat.

Att vi skäller, gnatar, tjatar, ryter och gnäller är knappast något nytt för mig, men det gör ju inte det hela bättre. Det är sorgligt vilken brist på respekt vi visar barnen bara för att de är små, inte alltid förstår och inte alltid fäster samma vikt vid saker som vi gör.

Samtidigt är det väl bara att erkänna att jag skäller och beter mig jag med. Jag vill inte men det väller ur mig i alla fall.

Funkar det att skälla och tjata? Svaret är väl "nja". Tjat funkar på det stora hela inte. Det leder mest till att barnen slutar lyssna på oss. Och de blir dessutom avogt inställda. Skäll är en mer kompicerad fråga. Helt enkelt för att resulteten är mer tvetydiga.

Ett barn som får skäll kan faktiskt ta skället till sig och lyda. Skäll och hot är många gånger effektivt om det ENDA man vill ha är lydnad. Om man egentligen är intresserad av att låta sina barn leva upp till sin fulla potential som fria individer med nyfikenhet och integritet i behåll, så finns det stora risker med att skälla.

När vi först beter oss hotfullt genom skäll och sedan visar upp en mer kärleksfull sida, som nog är den vi oftast vill visa upp, så beter vi oss inte helt olikt en hjärntvättningsprocess. "Metoden" är väl anpassad för att få kappitulerade barn, som ger upp motståndet och en bit av sig själva för att överleva/passa in.

Som jag ser det finns det olika sorters föräldrar vad det gäller skäll. Det finns de som skäller och som tycker att de har rätt att göra det, kanske tom att det är deras plikt för att forma arnen, de som inte alls tänkt över det, de som inte vill skälla men gör det ändå och så ett litet fåtal som faktiskt lyckas låta bli att skälla.

Generellt är det i alla fall så att barn tilltalas på ett stät som få eller inga vuxna skulle acceptera och att våra barn utsätts för denna form av verbala misshandel med omvärldens goda minne, ibland tom avsevärda gillande.

Faktum är också som sagt att jag själv skäller. Jag försöker låta bli och jag funderar mycket kring varifrån skället kommer. Varifrån vår kulturs syn på barnen kommer. Det som styr mitt automatiska handlande och som jag skulle vilja programera om, var sitter det, hur kom det dit och vad kan jag göra?

Jag tänkte undersöka detta lite framöver, så det blir fler poster! Häng med!