Sömnträning

Jag förundras över att sömnträning av olika former faktiskt förespråkas. Jag upphör inte att uppröras över det. Att med flit låta sitt barn gråta och sett ur barnets synvinkel överge det är inte sunt.

Men argumenten för sömnträning är många! Här är några:

Alla känner sitt eget barn bäst. Visst är det troligen så, men det betyder inte att man bäst vet hur man bemöter barnet. Barn som gråter och skriker visar så tydligt de kan att det de utsätts för är fel. Att de så småningom ger upp att skrika är inget gott, utan ett tecken på att de knäckts.

En trött mamma är ingen bra mamma. Så sant, men det verkar väl vettigare att ta reda på vad som stör mamman och barnet så att de inte sover skönt nog. Jag vågar slå vad om att det i nästan alla fall finns en verklig anledning och att den går att åtgärda. Det kan vara allt från att mamman har orimliga förväntningar på barns sömn, via överstimulering till allergier och andra medicinska problem. Saker som alla bör tas på allvar och lösas.

Barnen är lika glada morgonen efter att det skrikit sig till söms som de är andra dagar. De verkar säkert glada. Barn är otroligt förlåtande och hoppfulla. De ger mycket långsamt upp kärleken till sina föräldrar. Ofta kommer det först i tonåren. Dessutom är det så lömskt att barn som gett upp beter sig lyckligt och på en nivå är de det nog också, för de spelar sin roll väl och uppskattas av föräldrarna. Skadorna hamnar längre in och barnet kanske inte ens vet om dem, för de är bara en del av personligheten.

Argument för att låta barnet somna med en förälder och sova när är lite tyngre. Några hittar du här: http://www.ap.skorpan.se/SkalattSamsova.htm

Att skilja på mig och mina barn

Det kanske var en konstig rubrik. Det jag för tillfället funderar en del kring är att inte försöka läsa in sig själv i sina barn.

Ett av mina barn upplever jag som i mycket likt mig själv. Det låter kanske konstigt, men likheten komplicera nog mer än den hjälper. Visst jag förstår humörsvängningarna och kan förstå vissa nycker som barnens pappa kanske inte kan leva sig in i. Men problemet blir när jag kanske drar likheten för långt.

Jag funderar just nu kring vad jag ska säga på det kvartsamtal jag ska på i morgon. Där förväntas jag beskriva barnet för den nya läraren. Till viss del är det enkelt. För det mesta glad och livlig. Nyfiken, konstnärlig och smart. Lite disträ. Men sedan ... När börjar jag gissa och tro att jag vet mer än jag vet.

Det får mig också att tänka på hur jag ganska ologiskt förväntade mig en kraftig symbios, nästan på nivån tankeläsning, när mitt första barn föddes. Märkligt nog var jag inte beredd på att det skulle komma en helt egen från mig skiljd person. Jag var nog mer oförberedd på den skiljevägg som fanns mellan oss än jag var oförberedd på den oerhörda tid det tar att ta hand om ett nyfött barn. Kanske är det det som sitter kvar i mig. En förväntan på mig själv att verkligen förstå mitt barn.

Vi har barnen hos oss en stund till låns och det är viktigt att aldrig glömma att de föds som helt egna individer. Unika och skiljda från oss redan från första stund. Från början beroende av oss och av allt vi har att ge, men sedan tillslut helt oberoende av oss. Vårt jobb är att älska och guida. Vår blöning är att de växer upp till att inte behöva oss. Har vi tur har vi blivit vänner längs vägen, men egentligen kan vi inte ta för givet att bli älskade tillbaka. Inte heller kan vi tro att vi förstår våra barn mer än vi förstår våra föräldrar, eller våra vänner.

Kan alla amma?

Nej! Alla kan inte amma.

Men det behöver ändå diskuteras och även präntas in i vårdpersonal och oss alla vanliga i vilken grad det är sant att folk kan eller inte kan amma. Amning kan ofta tolkas som allt eller inget. Så behöver det inte vara. Många som tycker sig inte kunna amma anger för lite mjölk som skäl. För lite mjölk är egentligen inget som gör att man inte kan amma. Det går ofta bra att delamma i många månader.

En annan anledning kan vara att mamman får tokigt dåliga råd eller kanske inga alls från vård/omgivning osv. Hon kanske har omöjliga sår eller bröstböld innan någon tar amningsproblemen på alvar. Men detta handlar inte heller om att mamman inte kan amma. Det handlar om att hon misshadlats av omgivningen så att hon inte förmår utföra något hon egentligen skulle ha kunnat om hon fått rätt hjälp och stöd. Men samtidigt är det viktigt att innse att för mamman kan detta bli likvärdigt med att inte kunna amma just detta barn.

De allra allra flesta kan amma i någon grad. Amning behöver inte betyda att barnet får all sin föda från mammas bröst. Den behöver faktiskt inte få en droppe för att det ska kunna räknas som amning i någon grad.

Alla med minst ett bröst och en bebis som kan och vill suga har också förutsättningar att amma, i alla fall till en del.

Sedan finns det mammor som har sådanna svårigheter med amningen att det är bättre att inte amma. De kan ha smärtor, äckelkännslor, bli deppiga eller inte alls trivas med amningen. Det finns också mammor som behöver medicin som är dirrekt olämplig i kombination med amning. Dessa mammor kan man säga faktiskt inte alls kan amma. Det ska sägas att de är väldigt få, men det syns inte utanpå vilka de är.

Sedan finns det mammor som faktiskt inte förmår producera nog med mjölk oavsett yttre förutsättningar. Dessa är också få, men de finns. Anledningarna kan vara problem med ämnesomsättningen, bröstoperationer och sällsynt, men existerande, kvinnor med medfött lite körtelvävnad. Alla dessa kan amma, men kanske inte helamma, i alla fall kanske inte hela de 6 första månaderna.

Så finns det mammor som just för stunden eller med just detta barn inte kan producera nog med mjölk. Här finns det en stor mängd anledningar. Det vanligaste är nog att barnet inte är effektiv nog i sin mjölkningsteknik. Det kan i sin tur ha många olika orsaker. Trötthet, ett inte optimalt tag, tungband, käk-gomspalt eller annat. Att inte just för stunden producera nog med mjölk kan också bero på att barnet behöver komma till bröstet oftare än det fått. Det är vanligt att barn de första månaerna vill och behöver ammas 8-12 gånger per dygn. Fast något färre eller betydligt fler gånger också är normalt. Större barn varierar än mer i frekvens allt från 5 till helt omöjligt att räkna. Dessa mammor kan om de vill träna in en bättre teknik, få hjälp med tungband och även gomspalt (även om det ibland är svårt) och/eller öka amningsfrekvensen och sedan kunna helamma. Amma kan de i alla fall.

Sedan kan omständigheter i början av amningen eventuellt leda till problem längre fram. Det finns rön som säger att en otillräcklig stimulans av brösten den första tiden kan ge en förliten maxkapacitet med just det barnet och leda till mjölk i minsta laget när barnet blivit lite större.

Jag har letat efter artikelstöd för detta och hittat lite, men inte sett riktigt att det hänger ihop. Men jag återkommer med mer fakta.

I alla fall, så kan det vara så att man stöter i "taket" på sin produktion vid 2, 3 eller 4 månader på grund av omständigheter man inte rår för under barnets första vecka. Har man kollat tekniken, ammar mycket ofta (Jag vet att det är ett oprecist uttryck, men jag menar verkligen ofta, inte "intensivamning = varanann timme", utan troligen mer. Fast samtidigt finns det en variation i vad mammor kan acceptera så därför kan gränsen inte sättas strikt) och enligt konstens alla regler och mängden inte går upp nog. Då kan man kolla bakåt för att se vad som hänt tidigare. Men amma kan mamman göra. Är barnet 3 månader kanske hon en tid får tillmata med ersättning, men är barnet 4 månader kan hon börja med små smakisar i stället och amma på så länge hon vill.

Men samtidigt ska man veta att barn ofta stannar av i uppgången runt 3 månader. Så det gills inte som ett problem om en liten tjockis som gått upp flera hundra gram i veckan stannar av och står still ett tag, men mår bra och kissar som den ska.

Vad ville jag säga?

Jo, bilden är en av en blandad verklighet. En del kan verkligen inte amma, andra råker i kläm och kan därför inte. De flesta kan amma och majoriteten av dem kan givet bra hjälp och stöd även helamma.

ALLA mammor oavsett var i denna bild de befinnersig förtjänar respekt och stöd i sina val.