Stress, när den blir långvarig, påverkar kroppen på många sätt. Hormonbalanserna förändras och många är det väl som upplevt astt de fått en förkylning precis när en pressad period är över.
Om stress är en påtaglig del av livet redan under fosterlivet och de tidiga spädbarnsåren, så kommer den inverkan att bli än påtagligare. Under denna tid byggs barnets hjärna upp, inte minst de delar som rör hur vi är socialt och även immunförsvaret byggs upp. Det är också så att kroppen under denna tid tycks ställas in på en hormon nivå som den sedan längre fram antar är normalnivån och sedan även om nivåerna är för låga eller för höga strävar efter att upprätthålla.
Stress under det tidiga livet lämnar en mer sårbar under resten av livet, dels för att det ofta hänger samman med att man som spädbarn inte fått rätt bemötande, så man har fått en mer eller mindre störd anknytning, men också rent kropsligen, så är ens immunförsvar inte lika effektivt och välutvecklat.
Stressade barn blir mer benägna att få en rad olika sjukdommar längre fram ilivet, exakt vilka beror på vad deras gener gjor dem mottagliga för och även vilka miljöfaktorer, tex virus, de utsätts för. Men benägenheten att få reumatiska sjukdommar och tex cancer är högre om barnet utsatts för långvarig stress under den tid då immunförsvaret mognar.
Mer om detta och en del annat finns att läsa i boken
Kärlekens roll - Hur kännslomässig närhet formar spädbarnets hjärnaDet som stressar ett barn är givetvis i första hand att inte bli lyhört behnadlad, att få skrika ohört, eller att få inkoncekvent bemötande, så att barnet inte kan lita på att behoven tillfredställs. En spädbarnstid i attachment parenting anda eller likande, som efter bästa förmåga tillfredställer barnets biologiska behov är en god början.
Men sedan är det nog också viktigt att föräldrarna och inte minst mamman drar ner på stressen i sitt liv. Något som inte alltid är helt lätt. Arbete och ibland mer eller mindre nödvändiga hälsokontroller, oro för barnet kanske kan bara det skapa stress. Vad man kan göra är som vanligt, sitt bästa både under graviditet och spädbarnstid. För de allara flesta föräldrar och barn räcker det gott och väl.
Men det är viktigt att inte lyssna på distansivrare, rutinivrare och "det tränar lungorna när barnet skriker"-förvillare. Spädvarnet har tydliga behov och inget annat än behov, så spädbarnets önskan är alltid relevant och bör uppfyllas.
