Varför klarar vissa barn stress bättre än andra?

Oilka barn klarar samma stress olika lätt och påverkas olika mycket. Vi vet ju alla att en del barn klarar sig i genim rent horribla förhållanden med hälsa och förstånd i behåll. Vad hjälper ett barn att hantera stress?

I boken Om barn och Stress av Ylva Ellenby nämns fyra strategier som barn (och vuxna) använder för att hantera stress:

• Undanröja stressfaktorn
• Vägra låta en situation bli en sressfaktor
• Ta i tu med stressfaktorn direkt
• Finna sätt att koppla av och därmed dämpa spänningen som stressen skapar

Jag minns en gång när vi skulle ha "främmande" hemma när jag var barn. Jag gömnde mig under sängen. Det går in under den första punkten. Att hålla för öron och ögon eller gå undan är varianter.

Vid ett prov kan en del barn oroa sig för det. Det stressar många. Men en del tänker mer i stil med "Klar det går bra" och låter sig inte stressas. Denna strategi kräver ett mått av självförtroende och inre stabilitet, som barn först behöver olika grad av stöd för att bygga upp och behålla.

Den tredje handlar om att skapa distans, göra upp en plan och sedan tar itu med det som behöver göras. Pluggar inför ett prov tex. Detta tror jag också är något barnen behöver se exempel på och på så sätt lära sig.

A finna sätt att koppla av är enligt Ylva Ellenby något som barn gör i mycket mindre utsträckning än vuxna gör. Men det handlar förståss om att göra hobbies på sina egna vilkor utan stress.

Det förvånar och skrämmer mig att Ellenberg skriver att barn inte finner sätt att koppla av. Har barns situaltion ändrats så mycket sedan jag var barn själv? Jag gick ut i skogen, det är fortfarande en av de mest avstressande saker jag kan göra, och gjorde aktivt ingenting. Eller så ritade vi. Mina barn nu ritar mycket. I tekniingar kan mycker få utlopp, det är både avslappning och terapi.

Men det finns sätt att hjälpa barn att koppla av och dem återkommer jag till senare.

Hur vi bygger barns självkännsla och självförtroende? Det är väl på sätt och vis det hela min blogg och websida handlar om...

Vad gör man åt stress hos barnen

Jag har ju aldeles kommit av mig vad det gäller mitt bloggande om barn och stress. Ett par inlägg om symptom och faror blev det, men det är dags att skriva något om vad vi kan göra åt det hela också.

För att börja med något helt självklart så är det förståss så att vi bör göra två saker:

1. Minska mängden stressande saker vi utsätter barnen för


2. Öka barnets tolerans mot stress.
   

Ingen av dem är rakt igenom enkla, då vi vuxna ofta sitter rätt hårt fast i vår egen stress och vår stress både är stressade för barnen och minskar vår förmåga att bygga upp de egenskaper barnet behöver för att tåla stressen.

Det allra första vi bör göra är kanske alltså att se över hur vi själva har det och i vilken utsträckning vår egen stress går ut över barnen. Jag tänkte nog stanna vid det idag och ta andra saker som mer dirrekt rör barnen senare.

Vad kan vi göra då? Det viktgaste är nog att innse att barn i alla åldrar tar tid och behöver tid. Den tid de behöver är också tid som vi ger helhjärtat så mycket det går. Tid vi ger motvilligt är inte av samma värde, tid vi signalerar att vi hellre skulle göra något annat är inte avstressande och bidrar inte till barnets självkänsla.

Den bästa beskrivningen jag vet av tid i denna mening är Michael Endes bok Momo - eller kampen om tiden. Jag vill verkligen rekommendera den till alla stressade vuxna, trotts att det är en barnbok. Läs den och tänk efter ordentligt. Hur många timblommor har de gråmännen stulit från just dig?

För en del kommer detta kanske av sig själv. Jag fann det lättare så länge jag ammade. Amningen har ju som en helt fantastisk biverkan, när den fungerar bra, att mamman blir fullpumpad med härligt oxytocin. Ett hormon som har beskrivits som "Lugn och ro hormonet" eller som anknytningshormon. Genialiskt är det i alla fall och kan trolla bort stress på 10 minuter.

Sedan har det för mig krävts en mer medveten strävan att hålla mig ostressad och närvarande. Jag antar att det finns många strategier. För mig är det Yoga och Mindfulness som verkar vara det bästa receptet. Men även tid att göra roliga saker, att pyssla, läsa och vara med vänner. Och förståss att göra roliga saker med barnen.

Samsovning och plötslig spädbarnsdöd

Jag måste skriva några rader jag också, det det kommit en ny artikel, om plötslig spädbarnsdöd och sovförhållanden. Studien hittar ni här. Slutsatsen i abstract är så här:

"Conclusions Many of the SIDS infants had coslept in a hazardous environment. The major influences on risk, regardless of markers for socioeconomic deprivation, are amenable to change and specific advice needs to be given, particularly on use of alcohol or drugs before cosleeping and cosleeping on a sofa. "

Studien har fått en hel del uppmärksamhet i media och tolkades i flera media däribland Svenska Dagbladet som tydligt mot att sova med bebisen. Flera andra medier har sedan tagit tillbaka den tolkningen, men inte Svenskan...

Bland de som tagit tillbaka och helt ändrat sitt budskap finns The Guardian där forskaren Peter Fleming fått säga hur han ser på medias reaktion.

"My view is, the positive message of this study is it says don't drink or take drugs and don't smoke, particularly breastfeeding mothers," he said. "We did not find any increased risk from bed sharing. It is a very different message from the one the media picked up.""

Via Amningsbloggen har vi också fått ett inlägg i debatten från James McKenna.

"I was was not surprised when Drs. Blair and Flemings' highly careful epidemiological study showed conclusively that alcohol, tobacco and drugs, and not cosleeping per se is responsible for the disproportionate number of infant deaths reported as SIDS or SUDI."

" Drs. Blair and Fleming show conclusively that when you control for tobacco, alcohol and drug use the risks of a baby dying in bed with a parent are no greater than a baby dying in a crib. I have had personal contact with Dr. Peter Fleming who verified this interpretation, indeed they were the very words out of his mouth."

Så kontentan är väl egentligen det som i alla fall jag trott länge. Samsovning är i sig inte farligt, men om man gör det på olämpligt sätt tex, i soffor, med alkohol eller nikotin i kroppen, så kan det bli farligt. Säker samsovning är inte farligt.

Jag tycker att det är väldigt beklagligt att svenska myndigheter inte kan gå ut med utförliga rekommendationer kring hur man sover tillsammans säkert. Att alkoholen och nikotinet inte lyfts fram mer som helt olämpliga för båda föräldrarna till spädbarn och alla andra som tar hand om ett spädbarn. Istället ges det förenklade rådet att överlag undvika samsovning. Det är som med vällingen - alla svenska småbarn ska hällas i välling för att några, vars föräldrar inte kan prestera fullvärdig mat, inte ska få vitaminbrist...