Underbara barn

Så, nu har jag varit på årets Underbara barn mässa. Jag har stått i amningshjälpens monter, men även kunnat titta runt en del. Det är utan tvivel så att jag kommer därifrån med mycket och skiftande intryck.

Huvuddragen är:

Oj, vad mycket prylar! Och inte behövs de flesta heller. Nä endast om man har skador så att man själv inte klarar att vagga barnet kan man behöva en motoriserad "babysitter" som gungar barnet frenetiskt fram och åter. Som handikaphjälpmedel skulle jag kanske förstå den, men inte till fullt friska föräldrar med fungerande armar och ben. Jag skulle vilja berätta att barn inte behöver så värst mycket prylar. En bebis behöver kläder utöver att de behöver en mamma och en pappa eller liknade. Resten är mer eller mindre valbart.

Vilka mängde otroligt söta bebisar det finns. Jag blir varm i hjärtat. Bebisar är oslagbart.

Trenderna kring amning är verkligen negativa. Jag har aldrig pratat med så många som tror att man ska avvänja vid 6 månaders ålder. Vart tog rekommendationerna vägen i allt detta??? Flera nämnde våra stora föräldratidningar som källa till deras tro. Jag pratade med Föräldrar och Barn om det. Deras senaste tidning hade en tydligen olycklig artikel om att sluta amma. Jag var tydligen inte den enda som hört av mig till dem. Har själv inte läst den än, utan rteagerade bara på att föräldra på mässan hänvisade till den. Ska läsa och rapporterar kanske här vad jag tycker själv.

Amningshjälpen hade glädjen att dela ut bröstpriset till Linda Skugge, för hennes bok Ett tal till min systers bröllop.

Linda har laggt ut lite bilder av det hela på sin blogg. 1, 2 och 3 Linda är en kvinna som stigit i min aktning under åren. Jag tycker att hon gjort ett strongt jobb när hon högljutt försvarat rätten att amma i det offentliga rummet och nu också framhållit möjligheterna att vara (radikal)femminist och att samtidigt av kärlek till barnen långtidsamma.

På ett mindre övergripande plan kan jag rapportera:

Martina Haag, som var i Mamas monter var hur trevlig som helst. Tyvärr erbjöd hon gratis grötprover från Nestlé, men visade viss förståelse för att jag av princip skäl inte tog emot dem. Jag antar att det var Mamas fel att det delades ut varuprover. Däremot föll jag för hennes värme och köpte hennes senaste bok.

Jag hittade också en monter från mijösiten . Exakt vad de har att erbjuda kan jag inte svara på än, men det ska vara en site om hälsa och miljö. Något jag gillar tanken kring i alla fall.

Givetvis far flera av de vid det här laget lite större butikerna med sjalar i sortimentet där. Något som jag trotts min lilla inblandning i den branschen känner mig kluven till. Sjalar är bra, men jag har lite emot att även det blir så kommersiellt. Jag vet föräldrar som köper och säljer sjalar och där sjalarna tycks få en betydel sig i sig själva, utöver som redskap för att bära barn. Uppe på det kan man faktiskt med viss framgång bära barnet i i stort sett vilket stycke tyg som helst.

Kan alla amma?

Nej! Alla kan inte amma.

Men det behöver ändå diskuteras och även präntas in i vårdpersonal och oss alla vanliga i vilken grad det är sant att folk kan eller inte kan amma. Amning kan ofta tolkas som allt eller inget. Så behöver det inte vara. Många som tycker sig inte kunna amma anger för lite mjölk som skäl. För lite mjölk är egentligen inget som gör att man inte kan amma. Det går ofta bra att delamma i många månader.

En annan anledning kan vara att mamman får tokigt dåliga råd eller kanske inga alls från vård/omgivning osv. Hon kanske har omöjliga sår eller bröstböld innan någon tar amningsproblemen på alvar. Men detta handlar inte heller om att mamman inte kan amma. Det handlar om att hon misshadlats av omgivningen så att hon inte förmår utföra något hon egentligen skulle ha kunnat om hon fått rätt hjälp och stöd. Men samtidigt är det viktigt att innse att för mamman kan detta bli likvärdigt med att inte kunna amma just detta barn.

De allra allra flesta kan amma i någon grad. Amning behöver inte betyda att barnet får all sin föda från mammas bröst. Den behöver faktiskt inte få en droppe för att det ska kunna räknas som amning i någon grad.

Alla med minst ett bröst och en bebis som kan och vill suga har också förutsättningar att amma, i alla fall till en del.

Sedan finns det mammor som har sådanna svårigheter med amningen att det är bättre att inte amma. De kan ha smärtor, äckelkännslor, bli deppiga eller inte alls trivas med amningen. Det finns också mammor som behöver medicin som är dirrekt olämplig i kombination med amning. Dessa mammor kan man säga faktiskt inte alls kan amma. Det ska sägas att de är väldigt få, men det syns inte utanpå vilka de är.

Sedan finns det mammor som faktiskt inte förmår producera nog med mjölk oavsett yttre förutsättningar. Dessa är också få, men de finns. Anledningarna kan vara problem med ämnesomsättningen, bröstoperationer och sällsynt, men existerande, kvinnor med medfött lite körtelvävnad. Alla dessa kan amma, men kanske inte helamma, i alla fall kanske inte hela de 6 första månaderna.

Så finns det mammor som just för stunden eller med just detta barn inte kan producera nog med mjölk. Här finns det en stor mängd anledningar. Det vanligaste är nog att barnet inte är effektiv nog i sin mjölkningsteknik. Det kan i sin tur ha många olika orsaker. Trötthet, ett inte optimalt tag, tungband, käk-gomspalt eller annat. Att inte just för stunden producera nog med mjölk kan också bero på att barnet behöver komma till bröstet oftare än det fått. Det är vanligt att barn de första månaerna vill och behöver ammas 8-12 gånger per dygn. Fast något färre eller betydligt fler gånger också är normalt. Större barn varierar än mer i frekvens allt från 5 till helt omöjligt att räkna. Dessa mammor kan om de vill träna in en bättre teknik, få hjälp med tungband och även gomspalt (även om det ibland är svårt) och/eller öka amningsfrekvensen och sedan kunna helamma. Amma kan de i alla fall.

Sedan kan omständigheter i början av amningen eventuellt leda till problem längre fram. Det finns rön som säger att en otillräcklig stimulans av brösten den första tiden kan ge en förliten maxkapacitet med just det barnet och leda till mjölk i minsta laget när barnet blivit lite större.

Jag har letat efter artikelstöd för detta och hittat lite, men inte sett riktigt att det hänger ihop. Men jag återkommer med mer fakta.

I alla fall, så kan det vara så att man stöter i "taket" på sin produktion vid 2, 3 eller 4 månader på grund av omständigheter man inte rår för under barnets första vecka. Har man kollat tekniken, ammar mycket ofta (Jag vet att det är ett oprecist uttryck, men jag menar verkligen ofta, inte "intensivamning = varanann timme", utan troligen mer. Fast samtidigt finns det en variation i vad mammor kan acceptera så därför kan gränsen inte sättas strikt) och enligt konstens alla regler och mängden inte går upp nog. Då kan man kolla bakåt för att se vad som hänt tidigare. Men amma kan mamman göra. Är barnet 3 månader kanske hon en tid får tillmata med ersättning, men är barnet 4 månader kan hon börja med små smakisar i stället och amma på så länge hon vill.

Men samtidigt ska man veta att barn ofta stannar av i uppgången runt 3 månader. Så det gills inte som ett problem om en liten tjockis som gått upp flera hundra gram i veckan stannar av och står still ett tag, men mår bra och kissar som den ska.

Vad ville jag säga?

Jo, bilden är en av en blandad verklighet. En del kan verkligen inte amma, andra råker i kläm och kan därför inte. De flesta kan amma och majoriteten av dem kan givet bra hjälp och stöd även helamma.

ALLA mammor oavsett var i denna bild de befinnersig förtjänar respekt och stöd i sina val.

Hur flyter miljöarbetet där hemma?

När jag nu skrev om miljön och vad man själv kan göra, så får jag ju berätta lite hur det går hemma hos oss också.

Vad har vi ändrat?

1. Vi har några fler energisparlampor
2. Hela familjen har blivit något bättre på att släcka lampor efter oss
3. Jag kopplade "standby-maskiner" (TV, DVD, sterio mm) till en förlängningsdosa med strömbrytare. Och vi kommer för det mesta ihåg att stänga av strömmen där också.
4. Vi har börjat dra ur Micron, så att den inte drar ström när den inte används.
5. Jag har inte shoppat något onödigt på snart en månad.
6. Jag har i något större utsträckning ätit vegetariskt.
7. Stänger av vattnet medan jag borstar tänderna och har försökt korta ner mina på tok för långa duschar.

Mer ofrivilligt har vi dessutom slutan använda diskmaskin, den har gått sönder...

Vad vi redan sedan tidigare är koldioxidsnåla gällande är att vi inte har någon bil och väldigt sällan unar oss taxi, så vi åker nästan bara kommunalt.

Vad har du gjort?

Att amma de första månaderna

I mitt arbete som hjälpmamma pratar jag väldigt ofta med nyblivna mammor som upplever en stor frustration och ofta oro över hur amningen ser ut i början. Värst brukar det vara mellan 4 och 8 veckor efter födseln.

Frustrationen kommer sig av att de känner sig väldigt låsta av att amma långa stunder i sträck framför allt på kvällarna. De vill och känner krav på sig att göra annat än att sitta i soffan och amma. Vi är drillade att göra saker och jag tror att för många känns inta amma som att "göra något".

Oron bygger på en föreställning att bebisen borde amma och sedan vara mätt och glad och kanske klara sig själv ett tag. Det att bebisen vill till bröstet väldigt kort efter en avslutad amning ger en oro för att bebisen inte får nog med mjölk. Detta är en föreställning som verkar seglivad och som ofta späs på av mormor och farmor, som troligen fick veta att bebisar skulle äta var 4:de timme och om de inte stog sig fick man ge ersättning.

Idag finns mer kunskap om amning och vi vet att amning funkar bäst om bebisen får styra och vi vet också att amningen är mycket mer än bara mjölken. Ibland kan jag nästan tänka att mjölken bebisen får egentligen bara är en lycklig bieffekt av att man ammar och att amningens främsta uppgift egentligen är att trösta och hålla bebisen nöjd.

Men, vad kan man säga till en frustrerad orolig mamma?

Så här svarade jag nyligen till en mamma:

"Det du upplever är helt normalt. Det är närmast precis som det ska vara. I princip alla så små bebisar vill ligga hela kvällarna vid bröstet och mer eller mindre bara byta mella brösten. Det är inte ett tecken på att mjölken inte räcker utan ett tecken på att du har en normal bebis. Jag har definitivt haft det så med båda mina och de har blivit normalviktiga, eller nåja 2:an var redigt tjock vid 6 månader .

Vill du veta om han får nog med mjölk, så titta på hur han kissar. Det bör gå att byta i alla 5 engångsblöjor med något blött eller kladdigt i och om han kissar så att du ser kisset så bör det vara nästan ofärgat. Då får han nog.

Vad det gäller kvällen, så har nästan alla så små bebisar sin längsta vakenhetsperiod då och har under dagens aktiviteter byggt upp ett behov av att vara nära. Det är nog bra att tänka på att amningen absolut inte är bara mat, i alla fall inte för bebisarna själva. För en bebis är tiden vid bröstet favoritsättet att umgås. Det är ett sätt att tanka trygghet och själslig näring lika mycket som det är ett sätt at tanka mjölk.

Din son älskar helt enkelt att vara nära dig och bröstet är det bästa han vet. I den åldern ska det vara så.

Själv kan man ju bli frustrerad förståss, men denna period är inte så lång, runt 10 veckors ålder brukar detta avta och man börjar kunna göra annat på kvällarna. Tills dess är det oftast effektivast att gilla läget. Bebisen blir nöjdast då och en missnöjd bebis är inget skoj för någon. Se till att du sitter bekvämt, att du har förströelse i närheten, TV, böcker, telefon och mat du kan äta medan du ammar och dricka förståss. Du behöver inte titta din bebis djupt i ögonen hela tiden, utan bara hänga med på när han söker kontakt.

Se till att du har uppbackning. Med en så liten bebis tar bebisen massor med tid, vilket gör att det är svårt att hinna med hushållsarbete. Det betyder att barnets far bör dra det tunga lasset på det området, även om du är hemma. Han har kanske ett 8-6 jobb, du har ett 24/7 jobb. Se till att han fixar mat, städar och faktiskt även passar upp på dig. Givetvis är det en hitt om han gör så mycket det går av bärandet, hållandet, bytandet och badandet som han kan. Det vinner ni alla på, men så här i början handlar pappavarandet ganska mycket om att se till att mamman mår bra."

Det finns givetvis mer att säga och givetvis upplevs frustrationen och oron olika starkt av olika mammor. För många räcker det långt att veta att barnet mår bra, att denna period inte är så lång och att de inte är ensamma. Men det finns de som upplever frustrationen så stark att de inte rikgti tar till sig bebisen, eller att amningen faktiskt störs av att mamman inte kan vara avslappnad. Är det så, så kanske det behövs mer än bara någora enkla ord för att lösa problemen.

Svar från Livsmedelsverket

Jag måste ju skriva att jag fått svar från Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket avser att bevaka sina delar av WHO-koden, såsom sammansättning och märkning, även i framtiden och livsmedelsverket tycker att koden är mycket viktig.

Det är komplicerat detta med koden. Jag kan upplysa den som inte vet detta om att det är tre myndigheter som hjälps åt att bevaka koden, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och Konsumentverket.

Konsumentverket har enligt min uppfattning varit ständigt flata eller rent ointresserade av att följa upp koden. De ansvarar för delen som har med marknadsföring att göra. Deras arbete kompliceras förståss av att den striktare skrivnngen av den svenska koden inte är lag, utan endast en frivillig överenskommelse med barnmatsföretagen.

Socialstyrelsen bevakar den del som har med sjuk- och hälsovård att göra. Det är Socoalstyrelsen som planerar att upphäva sin del av koden. Detta oroar Livsmedelsverket. Det oroar mig med. Om sjukvården inte följer koden, så är risken stor att vårdens amningsvänlighet helt undermineras, något som skulle få sorgliga koncekvenser. Kvinnor är beroende av vården för att få en bra amningsstart och de är beroende av hjälp från vården om de får komplikationer under amningen.

Nu ska jag kontakta Kerstin Nordstrand på Socialstyrelsen. Det verkar ju som om hon är den jag behöver fråga. Kanske mår hon bra av att fler gör det samma?

I Amningsnytt om ändringarna i den svenska tillämpningen av koden

Lite länkar:

http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=12555&epslanguage=SV

http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/
livsmedelsinfo/modersmjolksersattningar_och_tillskottsnaringar/
internationella_koden_om_marknadsforing_av_modersmjolksersattningar/

http://www.evira.fi/attachments/elintarvikkeet/
elintarviketietoa/aidinmaidonkorvikkeet/
forsaljning_och_marknadsforing_av_modersmjolksersattningar_-
_anvisning_till_tillsynsmyndigheter_och_naringsidkare.pdf

Att skydda amning - även i framtiden

Just nu väntar vi med viss oro på vad som händer när de Svenska myndigheterna lägger över ansvaret för den nationella tillämpningen av WHOs barnmatskod på europeisk lagstiftning. EG-dirrektiven är luddiga och barnmatsföretagen med Nestlè i spetsen är aggresiva.

Jag vill inte ha det ens i närheten av hur det i dag är i tex USA, ett av få västländer som inte tillämpar koden. Där får mammor ersättningsprover redan på BB, överöses med kuponger och varuprover. Framförallt ammande mammor attakeras, då barnmatsföretagen vet att de som redan från början ger ersättning ofta slutar med ersättningen också tidigt och börjar ge vanlig mat och opreparererad komjölk. Ammande mammor är dock hälsomedvetna och OM de går över till ersättning håller de fast vid det märke de tror är bäst och ger ersättning länge, då de vet att vanlig komjölk är olämplig. Det handlar alltså inte om hur det är i U-lämder, utan hur det skulle bli här om företagen fick chansen de har i USA.

Jag har mailat Kristina Sjölin på livsmedelsverket, som bör ha en aning om vad som kommer att hända och frågat vad framtiden har i sitt sköte. Undrar du också, så kan jag tala om att det går att hitta hennes e-postadress om man googlar på hennes namn och arbetsplats. Maila och fråga! Visa att du värnar om kvinnors rätt att få välja amning eller inte utan att utsättas för företagens propaganda.

Jag tror att svenska myndigheter mår gott av att veta att alla strömningar inte är mot amning. De flesta Svenska mammor vill amma, vill få stöd i sin amning och vi borde göra något åt det bristande stöd som gör att 25000 per år som enligt Amnnigsnytts beräkningar slutar amma tidigare än de önskat.

Nya rekomendationerna för säker sömn

Så har de kommit, den nya rekomendationen om hur barn ska sova säkert och risken för plötslig spädbarnsdöd minska.

Jag var ganska oroad för hur samsovning skulle hanteras i denna nya rekomendation och har skrivit om det förrut. Även nappens roll som potentiel livräddare är jag lite skeptisk till, främst för att jag ingenstans läst någon jämförelse mellan nappanvändning och nattlig fri amning. Jag kan annars gott tänka mig att nappen hindrar barn från att somna djupt, för somnar de djupt riskerar de ju att tappa nappen. Men nattlig fri amning borde rimligen ha en motsvarande effekt.

Hur som helst fick de samsovningsvänliga krafterna ett ord med i laget och rekomendationerna blev mjukare än det först lät.

Råd som tillkommit så vitt jag kan se är också att man ska hålla god koll på barnens temperatur när de ligger i vagn. Bra, tycker jag, för det är ju inte sällan barn vintertid blir knallröda och ledsna av ren överhettning när de kommer in hemma eller i en affär. Fast det är så klart inte för att förhidra skriken, utan för att hjälpa dem som inte skriker, som rådet finns där.

Grundråden

• Låt spädbarnet sova på rygg
  
• Avstå från att röka
  
• Amma om det är möjligt
  
• Se till att barnet är lagom varmt och kan röra sig
  

Amma och napp

Under Amma barnet tar man upp att napp när barnet sover enligt flera undersökningar minskar risken för PSD. De säger också att nyare forskning tonar ner riskerna för felställning i tänderna och amningingsproblem i samnabd med napp och därför: "När amningen är etablerad, kan napp därför användas när barnet ska sova." Som hjälpmamma kan jag dock konstatera att jag sett fall där nappen gjort att barnet amamt aldeles för sällan och andra fall där mamman har haft problem med utdrivningen och blivit av med dem när nappanvändningen upphört. Nappanvändning efter att barnet blivit några månader gammalt är också förknippat med kortare amningstid. Så jag skulle ändå rekomendera mycket restriktiv nappanvändning och att man om amningen känns prioriterad avslutar nappanvändningen vid kanske 4-5 månader, då den största risken för PSD klingar av.

Val av sovplats

Samsovning då? Det kommer in under Lagom varmt och rörelseutrymme. Glädjande är at det står att alla är överens om att det är säkrast att ha spädbarnet i föräldrarnas sovrum. I min värld är det faktiskt samsovning redan då. Barnet får en större grad av nattligt stöd både genom föräldrarnas passiva närvaro och genom att det aktivt kan ingripa när barnet vill något.

Att sova i samma säng är inte lika självklart, men restriktionerna är inget nytt för den som läst om hur man sover säkert. Många av reglerna är ju faktiskt dessutom de samma oavsett om barnet sover i spjälsäng eller inte.

Det socialstyrelsen nämner är:

• Sov inte i samma säng som spädbarnet om du är mycket trött eller påverkad av alkohol eller mediciner.
• Sov inte i samma säng som spädbarnet om du är rökare. (De pekar ut moderna, men jag kan tänka mig att fadern inte heller bör röka...)
• De påpekar att det finns studier som tyder på att för 3 månaders ålder finns lite ökade risker med att dela säng även om mamman inte röker. För att minska den risken ska barnet ha "en egen yta", dvs den ska kunna byta läge och själv genom att sparka av tex täcke kunna reglera sin värme. Att ligga mellan föräldrarna kan bli för varmt.

Jag tycker att socialstyrelsen missar ett par punkter:

• ALLA som ligger bredvid ett spädbarn måste både vara medveten om det OCH vara välvilligt inställd till det. Det betyder att barnet inte plötsligt under natten ska flyttas så att de hamnar mellan föräldrarna utan att båda föräldrarna vet om det. Väck den andre om den sover och tala om att barnet läggs där.
• Barn ska aldrig sova bredvid spädbarn. Barn kan inte ta det ansvaret och är inte medvetna om småsyskonet under sömnen. När den minsta närmar sig 1 år börjar det kunna "försvara sig" mot ett äldre syskon i sömnen.
• Dela inte en soffa med barnet, en mycket stor andel av samsovningsrelaterad död har skett i soffor.
• Se till att madrassen är fast och att inga springor kan bildas där barnet kan fastna med huvudet.

Jag har redan hört mammor som efter dessa rekomendationer inte vågar dela säng med spädisarna. Något som försvårar amningen - gör nattamningen nästan outhärdlig, skulle jag säga - och tar bort en chans till samvaro och anknytning för båda föräldrarna. Jag tycker att det är tråkigt. Samtidigt så är det ju så att fall av PSD inträffar oavsett var barnet sover. Skulle du själv inte känna dig säker på att barnet inte kvävts av sängen eller av att det blivit klämt under dig eller någon annan, så sov inte i samma säng, utan hitta alternativ.

Alternativ till att dela säng helt och fullt

Sidovagn
Ställ spjälsängen bredvid den stora sängen. Är du riktigt mån om närheten, så tar du bort gaveln och snickarar om spjälsängen så att höjden på stora sängens madrasstopp och spjälsängens hamnar i samma höjd. Var också noga med att spjälsängne ör ordentligt förankrad mot den stora sängen och att inga springor kan bildas mellan madrasserna, detta är enklast om förälderns säng är ordentligt fast.

Babybädd i föräldrarnas säng
En babykorg eller varför inte ett snugglenest uppe i föräldrarnas säng. Det garanterar både närhet och att barnet får eget utrymme.

Sov säkert!

Att komma åter från föräldraledighet

Idag har jag iakttagit ett intressant mönster. Detta har inte med attachment parenting att göra, utan med manligt och kvinnligt i föräldraskapet. Jag misstänker att jag själv passar skrämmande fint in i mönstret själv också, så det jag skriver här är ingen kritik mot några enskilda individer. För att göra historien tydligare kallar vi den nyss återkommna mamman för Jenny. Sedan kan vi jämföra med hur det var när en av de killar jag jobbar med kom tillbaka, vi kallar honom Markus. Jag tror att de rätt väl representerar akademiker som blivit föräldrar. Historien speglar inte främst deras egna sanna åsikter, utan mer samhällets förväntningar på dem.

Jenny sitter på samma våning som jag i ett kontorslandskap, en liten bit bort, men nära nog för att jag ska kunna höra allt som sägs vid hennes bord. Hela dagen har folk kommit och önskat henne välkommen åter. Det som är intressant är vad hon säger till de hon talat med. Hon upprepar gång på gång hur roligt och skönt det är att vara tillbaka. Hur tillfredställande det är att ?inte vara bara mamma? längre. Hur skönt det var att sitta still på bussen, i en hel timme! Och sedan kommer intygande om att hon ska jobba heltid och brinner av iver att ta i tu med sina nya arbetsuppgifter, de gamla delegerades bort till någon annan när hon var hemma och de får hon inte tillbaka.

När Markus kom tillbaka, efter en något kortare föräldraledighet, så kom han ju givetvis tillbaka till sin gamla position och hade kvar samma ansvar. Nej, det hade nog faktiskt växt lite under hans frånvaro. Han välkommandes också tillbaka, lite grabbigare, med lite mer dunkar i ryggen. Hans kommentarer var att tiden hemma hade gått vansinnigt fort och han hade inte hunnit göra hälften av vad han ville. Hur roligt det hade varit att kunna engagera sig helt i barnen och han diskuterade med en manlig kollega om hur tiden hemma gav nya perspektiv på livet och att han insett att det fanns viktigare saker än jobbet.

Oh vad jämlikt? Tänk att vi alla spelar med i detta skådespel!
Tänk om Jenny och Markus båda istället fick uttrycka sina ärliga känslor kring detta. Vad mycket intressantare det skulle bli!

Att skydda och främja amning: WHO-koden 25 år

I 25 år har WHOs kod om hur bröstmjölksersättning mm får marknadsföras funnits. En stor del av den tiden har koden funnits i en svagare form här i Sverige.

Koden har fått eh del kritik och det har ifrågasatts varför det ska vara så illa att göra reklam för ersättning och flaskor. Själv tycker jag koden är bra, mycket bra. Kritiken mot den tror jag till mycket stor del beror på att de flesta i Sverige inte har en aning om hur det ser ut i länder där koden inte tillämpas och dessutom råder det en förvirring kring vad som egentligen står i koden.
Vad står i koden? Mycket enkelt står det:

• Man får inte göra reklam för modersmjölksersättning, nappflaskor osv Observera att det är reklam som är otillåtet. Information är tillåtet, tom önskat och skyddat av koden, men ska komma från neutral vårdpersonal. Reklam är inte information. Reklam är alltid ute efter att övertyga, som bäst, eller rent av lura, som sämst.


• Förpackningar med modersmjölksersättning får inte vara osakliga, ha bilder på söta barn, ge intryck av att ersättningen skulle vara bättre än annan mat för barn. De ska ha en text som säger att bröstmjölk är bättre mat.


• Föräldrar har rätt till saklig information. Detta är den mest missförstådda punkten! Denna punkt innebär nämligen bland annat att föräldrar som måste eller vill ge ersättning till sina barn ska få korrekt och saklig information och praktisk kunskap om detta genom vårdpersonalen. BB och BVC SKA ge information om hur man flaskmatar säkert och bra OM det är vad föräldrarna behöver/önskar. Detta för att barnets hälsa ska skyddas och stå i centrum.

Det står mer än detta, men detta är nog ändå det viktigaste.

Vad händer när marknaden får härja fritt utan kod? Enkelt!

• Bröstmjölksersättningsföretagen lägger stora mängder pengar på reklam, gratis prover och rabattkuponger. De visr upp flaskmatningen i en idéalbild och bombarderar framförallt ammande mammor med reklamprover för att svänga över dem. Ingen lämnar BB utan att ha fått gratisprover med ersättning.


• Vårdpersonalen får information om amning och uppfödning från ersättnignsföretagen!!! (Detta händer i sverige också tyvärr...)


• Broschyrer om amning från dessa företag, där amningen beskrivd hyfsat korrekt, men med en otvivelaktig fokus på problem och besvär sprids till föräldrarna.


• Amningsfrekvensen är låg, och extra låg bland utsatt grupper.

Vill du läsa mer?
WHO koden på Amningshjälpens sida
Om att anmäla reklam

Amningssymbol/föräldraskapssymbol

Mothering har just nu en pågående tävling där de söker efter en symbol för amning:

In Search of an Icon: Breastfeeding Symbol Contest

Jag kan tycka att bilden de har reagerat på, där en nappflaska får vara symbol för en "parents lounge" är en tråkig bild. Jag håller också med om att det skulle behövas en symbol för amning, som är grafiskt ren och snygg och lätt att begripa.

Men jag tycker att en "parents lounge" behöver ytterligare en symbol, en som täcker in förälder och barn i en vidare bemärkelse. Flaskmatning och amning, och varför inte blöjbyten, smakportioner och en möjlighet att på en irrig flygplats få sin lilla att somna. Varför inte både mammor och pappor?

Hur skulle ni symbolisera amning? Vilken symbol skulle ni vilja se för att innefatta en "parents lounge"?

Här med utlyser jag en aldeles egen tävling! Jag utlovar omnämnaden och säkert något slags pris till den som lyckas hitta en bra enkel symbol för föräldraskap.

Fast kommer du på något riktigt bra, knutet till amning, innan 31 Augusti, skicka det till Mothering i stället!

Ammade barn klarar stress bättre i livet

En Svensk-Brittisk studie tyder på att barn som ammats klarar stress bättre. Skillnaden består många år efter amningens avslutande. Skillnaden syns i en studie gjord på 8958 skilsmässobarn i Storbrittanien.

Exakt vad effekten beror på är inte klart. Kanske den fysiska närheten, men det kan också vara att amningen ofta hängersamman med med andra gynsamma föräldraegenskaper.

"In children who are breast-fed, there is less of an association
between parental divorce and separation and childhood anxiety," Dr
Scott Montgomery, an epidemiologist at the Karolinska Institute in
Sweden, said in an interview.

På Svenska på SVT

Vällingklockan ringer

Vi lever stenhårt i en vällingkultur, eller kanske snarare i en spannmål- och mjölkkultur. Jag har själv inte tagit steget att börja äta stenålderskost, jag gillar pannkakor lite för mycket, men om man börjar tänka på all mat som innehåller spannmål, dvs gräsfrön, och mjölk, dvs komjölk för kalvar, så inser man snabbt att de flesta av oss äter våldsamt ensidigt.

Detta avspeglar sig också i den traditionella babykosten. Svenska barn förutsätts äta välling eller gröt. Helst skall den dessutom vara industriframställd. Barn i andra delar av världen äter inte välling, inte som svenska som enligt livsmedelsverkets menyförslag förväntas äta 2-3 välling/grötmål om dagen. Gröt och välling äts mest av folk som av fattigdom och nöd inte har annat att tillgå.

Varför äter svenska barn så mycket välling?

För det första är vällingen en del av vår kultur, vår fattiga gamla bondekultur. Där åts det välling av gammal som ung, för att det var den mat man kunde prestera.

För det andra så litar inte svenska myndigheter på att mammor (för det är ju givetvis bara mammornas ansvar, eller hur?) kan laga tillräckligt näringsriktig mat. Om vi hade lärt oss laga mat av våra mammor, som man gjorde förr, då hade vi kanske varit mer pålitliga. Så för att myndigheterna anser att en mängd mammor är för okunniga och ointresserade för att laga bra mat till sina barn, så rekommenderar man att alla ska ge barnen den superprocessade industrigröten och vällingen. Och att ge kostråd på hur man ger barnen den näring de behöver utan att ge industrivälling det finns det tydligen inget intresse av.

För det tredje så är barnmatsföretagen och mjölkproducenterna stora företag med starka intressen. Det är klart att deras kampanjer ger resultat. Vem vet inte att ?Mjölk ger starka ben?? Att beläggen för det inte är entydiga, det sägs inte så mycket om, inte heller sägs det så värst mycket om att mjölk innehåller en stor andel mättat fett och att energiprocenten fett i mjölk är vansinnigt hög. Visst behöver vi kalcium, men med, mindre salt i maten och med välvalda och varierade matvaror så går det att få nog med kalcium med en mycket liten eller obefintlig mjölkkonsumtion.

Livsmedelsverket är också oroade för att barn som inte dricker och äter industrivälling och gröt ska få järnbrist. Vanlig gröt och hemgjord välling ger ju givetvis, utan berikning att barnen inte får nog med järn. Dels innehåller mjöl och komjölk inte mycket av den varan och dels så hindrar både komjölk och säd upptaget av järn. Men om barnen får annan mat är välling och gröt 3 gånger om dagen? Om de får äta gott om grönsaker, kanske leverpastej och blodpudding? Och om de får ammas? Bröstmjölk innehåller en måttlig mängd järn, men i en ytterst lättupptaglig form.

Jag blir trött på att kollektivt idiotförklaras! Jag är övertygad om att jag med rätt information kan laga en utmärkt barnmat och att jag OCH mina barns far gör det. Den informationen går att hitta, men varför ska den göras svårtillgänglig?

Jag är också innerligt trött på att mammor målas upp som en risk och en fara för sina barn. Bara de (manliga?) barnläkarna vet hur man tar hand om barn. Och papporna, de förväntas inte ens ha en del i processen, eller?

Som avslutning kan vi titta på ingredienserna Semper har i sin välling (Mild Välling, Havre):

Avsaltat vasslepulver, skummjölkspulver, veg. olja (palm, raps, solros), siktat havremjöl, havremjöl, maltodextrin, vetestärkelse, mineralämnen (kalcium, järn, zink), emulgeringsmedel (veg. mono- och diglycerider), vitaminer (A, D, E, C, tiamin, niacin, B6, folsyra, B12, pantotensyra.

(hittat på: http://www.semper.se/templates/Products.aspx?id=883&p=369 Tack AnnJessica!)

Med tanke på hur mycket vitaminer och mineraler som behöver tillsättas kan man ju själv räkna ut hur lite som finns i de processade mjölkpulvren och i havremjölet. Och varför har de maltodextrin (en mycket snabb kolhydrat framställd ur stärkelse) i?

Jag vill ha upplysning åt folket, inte vällingdimma!

Outsiders

Redaktionen för programmet Outsiders har med ljus och lykta sökt efter svenska föräldrar som ammar barn äldre än 3 år. Detta för att göra vad de kallar en dokumentär.

Jag pratade med en kvinna som ringde och undrade om jag visste någon som var intresserade av att vara med och kanske om jag var en lämplig kandidat. Jag visste ju redan innan hon började prata vad det rörde sig om, för som sagt, de har letat med ljus och lykta och ryktet om deras framfart var snabbare än de själva.

Jag skulle aldrig utsätta mig själv och än mindre mina barn för att vara med i 5:ans freakshow, att jag sedan heller inte ammat barnen så länge att de skulle varit intresserade hör inte hit. Nu verkar det som om de har fått tag i någon, svensk eller utländsk, som ammar sin 7 åring. Amma sin 7 åring har jag inget att säga om, men varför sjutton utsätter de barnet för att vara med i TV?

Att ha barnen med i TVs underhållning tycker jag är rakt av ansvarslöst! Att anmäla sig till TVs nannyprogram trodde jag var illa nog, men jag får erkänna att jag innerligt hoppades att Outsiders inte skulle få ett enda napp på detta.

Vad har långtidsamning gemensamt med manliga sexarbetare, folk som gillar att plåga sig själva, en man som valt att leva som Peter Pan eller folk som låter skönhetsoperationer gå för långt? Ingenting faktiskt! Pinsamt kanal 5!