Från att ha varit lite lagom engagerad i miljöfrågor, stöttat Greenpeace och WWF med pengar, handlat rimligt ekologiskt, lämnat saker på återvinning och letat reda på lågenergilampor när de gamla glödlamporna gått, så har miljöfrågan trängt sig på och blivit mer akut. Med Al Gores An Inconvenient Truth och att FN nu fastslagit långtgående mål för hur vi måste lägga om våra liv och minska våra utsläpp av koldioxid, så bör det vara uppenbart för alla och en var att vi måste göra något.
Det är skrämmande, det vi står inför. Allvarligt och skrämmande. Att lägga om våra liv, är skrämmande, att inte göra det betyder att vi låter oss ledas in i en katastrof. Detta har allt att göra med våra barn. Vilken värld vill vi lämna över till dem? Vilka liv ska de leva? Hur förbereder vi dem för en värld där att konsumera inte är likvärdigt med att vara en god medborgare som håller de ekonomiska hjulen rullande?
Det är våra föräldrar och våra far om morföräldrar som ovetande om konsekvenserna av deras handlande har försatt oss i den situation vi nu befinner oss. Våra barn kommer med stor sannolikhet vara bland dem som betalar den största och framför allt hårdaste delen av den skulden, som tar konsekvenserna.
Vi är generationen som måste förstå och som måste agera. Vi måste börja idag, eller helst redan ha börjat. Vi måste börja i stort och smått. Säg inte att du inget kan göra, för det kan du! Kör inte bil när du inte måste, måste du köra bil välj en som inte går på bensin, eller som åtminstone drar lite bensin istället för mycket. Släck lampor som inte behöver vara tända, välj bort onödig plast och onödiga förpackningar, skaffa en möjlighet att stänga av strömmen till elektronik som annars står i "stand by" och börja ställa om hjärnan till att inte tänka på allt du vill köpa och istället konsumera bara det du faktiskt behöver. Ta det gradvis, men börja idag!
Jag ska börja och känner en viss obekvämlighetskänsla över att det enda av det jag idag bär med mig - kläder handväska, ryggsäck och innehåll - som är äldre än ett år är ryggsäcken. Jag är skyldig till onödig konsumtion - min nya kofta, min iPod och min nya handväska - men vi kan i varje stund bara handla så gott som vi har förstånd till. Nu vet jag bättre och kan börja styra om mitt inre till att tänka på nytt sätt.
Barnen då, barnen som min blogg ska handla om... Vi måste förklara för dem och jag tror att de måste bli lagom skrämda, men inges hopp. Utan hopp fungerar inget! Vi måste få dem att förstå att den skojiga plastsaken på McDonalds är dålig, den är onödig, av plast och har åkt långt över världen för att hamna på McDonalds i Sverige. Vi måste lära dem att tänka klokt redan nu och ge dem en känsla av respekt för jorden.
Jag lyssnade för lite sedan på en intervju där Al Gore och Leonard Cohen båda var med. De delade mycket oron för världen och insikten att problemen bara på ytan handlar om teknik. I kärnan är det ett andligt problem, eller själsligt problem. Problemet ligger i att vi missat känslan av tillhörighet, av respekt, kanske vördnad, både för våra medmänniskor, andra djur och den jord, som många religioner beskrivit som vår moder.
Jag tror att känslan av tillhörighet börjar med tillhörigheten med föräldrarna när man är spädbarn och att anknytningen, tillhörigheten, till gruppen, stammen, är där det börjar. Stammens andlighet, i form av moral och etik, hur de förhåller sig till världen, spelar vidare roll. De världsåskådningar som är magiska, med andar och antingen många gudar eller ingen, de världsåskådningarna för ofta med sig en bild av människan som en bland många. Djuren är bröder och systrar och även om de liksom vi ingår i livets kretslopp av att äta och ätas, så är de vi äter inte mindre värda.
Eftersom det börjar med anknytningen i familjen, så börjar miljöhänsynen med att ge barnen en trygg anknytning. Där efter behöver barnen få med sig en ödmjuk syn på vad det innebär att vara människa.
Det råder inget tvivel om att vi befinner oss i en krissituation. Men kriser innebär möjligheter att växa, eller rent av tvånget att växa. Tillsammans med barnen kan vi växa till nya människor som bättre klarar de rav vi står inför nu!
Etiketter: Miljö
